Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Den stora folkvandringens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindelserna mellan östgoterna och stamfränderna i Norden
ej längre så livliga som förr. Det är detta förhållande
som avspeglar sig däri, att guldströmmen till Norden nu
sinar för att alldeles upphöra vid 500-talets mitt, då det
östgotiska riket i Italien störtades av Östromerska rikets
kejsare.
Så egendomligt forma sig alltså länkarna i utvecklingens
kedja, att man kunnat i den svenska jorden avläsa skiftningarna
i det östgotiska folkets hjältesaga.
Att förbindelserna mellan östgoterna och deras nordiska
stamförvanter icke varit någon enastående företeelse i
folkvandringshistorien visar herulernas egendomliga öden.
Detta folk skall ursprungligen ha bott på de nuvarande
danska öarna men fördrivits därifrån av danerna, vilka
enligt Jordanes’ uppgift voro av svensk börd. Detta har
föranlett vår främste litteraturhistoriker, Schück, som kommit
med flere nya, lika snillrika som djärva uppslag i vår
historieforskning, till att närmare undersöka, var i vårt land man
skall finna danernas hembygd; och han kommer då till den
överraskande slutsatsen, att danskarne härstamma från
Uppland. Sitt antagande grundar han förnämligast därpå,
att sammansättningen dan- ingår i en mängd uppländska
ortnamn, såsom Danmarks socken, Danderyd, vilket tidigare
hetat Danarör, och Dannemora. Sedan danerna vandrat
över till de öar, där herulerna bodde, och fördrivit dem, ha
de överflyttat sin uppländska hembygds namn på sin nya
boningsplats, alldeles som Frankrike fått sitt namn efter
frankernas stam, som kom från det nuvarande tyska landet
Franken.
Men vi återvända till herulerna, vilka efter många skiftande
öden på Europas fastland omkring år 500 blevo besegrade
av ett annat germanfolk, langobarderna. Då, berättar en
nästan samtida östromersk historieskrivare, beslöt en del av
dem att återvända till Skandinavien igen, och där fingo de
slå sig ned bredvid götarnes stam. Man har gissat, att dessa
återvändande heruler skulle varit stamfäderna till Värends
inbyggare, virdarne, vilka länge tyckas ha känt sig som ett
folk för sig. Även på Lister-halvön i Blekinge har man trott
sig finna spår av herulerna; och ännu leva där personer, som
hört en gammal, numera avliden gubbe säga: »Jag är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
