Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Den stora folkvandringens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktig äkta jerul», [1] ehuru ingen av dem förstått vad han menade.
Herulernas återvändande till den urgamla hemtrakten är
knappast förklarligt med mindre än att denna stam under
hela sin vandringstid stått i förbindelse med Skandinavien;
och av vår sagesmans berättelse framgår som ett faktum,
att de heruler, som återvände till det gamla hemlandet,
alltjämt bevarade sambandet med sina stamfränder, vilka
av den romerske kejsaren fått tillåtelse att slå sig ned i det
nuvarande Serbien. Då dessa sydländska heruler vid mitten
av 500-talet förlorade sin konung och ingen av den gamla
konungaätten fanns kvar bland dem, skickade de nämligen
sändebud till herulerna i Sverige och hämtade en ättling av
den gamla kungafamiljen att härska över dem. Den valde
begav sig också i väg, åtföljd av tvåhundra svenska heruler.
Den svenske forskare, som djupare än någon annan trängt
in i hithörande frågor, är den i förtid bortryckte, genialiske
Knut Stjerna. Genom specialundersökningar av gravarna
på Bornholm kom han till intressanta resultat, som
ytterligare bestyrka hans antagande, att germanfolken på
Europas fastland mottagit betydande förstärkningar från sina
stamfränder i Skandinavien. Stjerna fann, att vid 200-talets
mitt upphöra de flesta av öns stora gravfält. De gravfält,
som sedan finnas kvar, äro så få, att här måste ha ägt rum
en utvandring i stor skala. Detta bekräftas också därav,
att man vid denna tid börjar på gravfälten sätta upp
minnesvårdar över bornholmare, som dött i utlandet.
Flerstädes ligga dessa minnesvårdar gruppvis samlade, något som
tyder på att dödsbuden kommit för flere personer på en
gång, sannolikt som följd av något fältslag på Europas
fastland. Under tiden efter år 300 minskas ytterligare öns
folkmängd. Detta framgår därav, att på de gravfält, som ännu
begagnas, blir antalet gravar försvinnande litet mot vad
det förut varit.
Men som ersättning för folkförlusten rinner även här en
guldström in i landet till dem, som sitta hemma, och gör
dem så mycket rikare, till dess den framemot mitten av
500-talet sinar ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
