Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fornåldrarna
- Nordmannaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklats ur germanernas bruk att doppa det nyfödda
barnet i rinnande vatten. Denna sed, som säkerligen
uppkommit av hygieniska skäl, förekommer hos flera naturfolk.
*
Barnen i Norden gjordes tidigt förtrogna med faror och
strider, de härdades med arbete samt idrotter, som krävde
mod och sinnesnärvaro. Flerstädes i bygderna funnos
lekvallar, där ungdomen samlades till idrottstävlingar,
såsom bollspel, vilket dock allra helst idkades på is, dragkamp
och brottning.
Om en berömd simtävling förtäljer en isländsk saga
följande. När den store isländske idrottsmannen Kjartan
Olavsson en gång under ett uppehåll i Norge gick utmed
Nidån, såg han några män där roa sig med simning.
Särskilt utmärkte sig en bland de badande framför de andra.
Kjartan kände längtan efter att pröva simstyrka med honom.
Han störtade sig i ån, tog tag i mannen och höll honom
länge under vattnet. Men så snart han låtit honom komma
upp igen, fick han pröva på annat, ty den starke simmaren
drog nu ned honom, och så länge tumlade de bägge om nere
i djupet, att Kjartan var nära att giva upp andan. De
kommo emellertid åter upp. Men då talade de icke ett ord med
varandra, utan döko snart nog för tredje gången ned i vattnet.
Nu voro de ännu längre därnere, så att Kjartan började
känna fruktan för hur den leken skulle komma att avlöpa.
När de emellertid åter voro uppe på ytan, simmade de
omsider till land; och under det samtal de därunder förde
fick islänningen veta, att den för honom okände mannen var
ingen mindre än konung Olof Tryggvason — sin tids
störste idrottsman.
Även hoppning övade man, helst iklädd rustning. Sålunda
tävlade man i halsbrytande hopp från höjder och i dristiga,
äventyrliga språng över gravar och åar, över hästar,
människor och andra föremål.
Ett av de ståtligaste hopp, sagorna ha att omtala, var det,
som islänningen Skarpheden en gång gjorde, då han i full
rustning och med sin yxa Stridstrollet i högsta hugg for över
den 7 meter breda Markarfljots vatten, och det oaktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0071.html
