Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornåldrarna - Nordmannaliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bräddarna på ömse sidor voro tillfrusna och mycket hala. När han
kom över på andra sidans glanskis, som var »glatt som glas»,
stod han dock säkert på benen och strök fram i glidande fart.
»Han rände av, så fort som fågeln flyger»; och snart stod hans
yxa i huvudet på den fiende, han på det sättet överraskade.
På flera ställen i sagorna förtäljes det, huru ett raskt språng
varit avgörande i ett förtvivlat handgemäng.
En nordisk pojke fick vänja sig att reda sig själv. Med
spänd uppmärksamhet lyssnade den lille till männens
berättelser om sina och andras bedrifter, och han tänkte i sitt
stilla sinne: »Även om mig skall man ha bragder att berätta,
när jag blir stor!» Tidigt röjde sig arten hos de små. En
liten pojke hade fått en yxa som leksak. Han fick följa med
föräldrarne till ett folkmöte, där några män råkade i strid
och en blev sårad till döds, så att blodet samlade sig i en pöl.
Då får man se pilten springa dit och doppa sin lilla yxa i
blodet. Så leker blott ett vikingabarn.
En gång var storbonden Torsten Egilsson stadd på väg till
ett gästabud och hade med sig i följet sin tioårige son. Då
blev han sedd av sin gamle fiende Stenar, som var ute på
arbete med sina huskarlar och sin son, som även han var
tio år. Utan tvekan ryckte Stenar och hans folk emot
Torsten. Då befallde denne strax sin unge son att springa in i
den närbelägna skogen och där hålla sig dold, så länge
striden varade.
Men pilten stannade kvar, och det blev en kamp uppe på
en hög kulle. Liksom de äldre drabbade här de bägge
tioåringarne tillhopa; och när striden lyktats, fann man Torstens
son svårt sårad och Stenars son död vid hans sida.
Hos tioåringarne hade samma starka känslor av hat
uppflammat som hos de äldre.
En berättelse finnes om en änka med två söner om 13
och 12 år, vilken hade hört, att en man hade talat onda och
osanna ord om henne; och gick detta henne djupt till sinnes.
Hon klagade sin harm för sönerna och slutade eggande:
»Och I kunnen ju varken hämnas denna eller någon annan
skam, som tillfogas mig!» Pojkarne läto ej märka, att de hört
hennes ord, men strax därefter gjorde de sig redo att fara
hemifrån. De kommo till baktalarens gård och funno honom
ute i arbete. När han såg dem, blev han rädd och sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
