Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fornåldrarna
- Två fornnordiska kvinnogestalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dårade av hennes höviskhet och skönhet,
klingar ej skrattet fägnesamt.
Man har sett henne under gästabudet
ivrigt samtala med sin dolske, ondsinte
fostrare, om vilken det säges, att han
visst icke bättrat hennes sinne: skratten
låta olycksbådande!
 |
| Nyckel av brons, som troligen burits av en kvinna. |
Vänligheten varar heller icke länge.
Snart lyckas hon att med bitande
hånsord få Torvald så vred, att han slår
henne ett slag i ansiktet. Sedan sitter
hon ensam ute på gården och är sorgsen.
Då kommer hennes fostrare till och
ser, att hon är slagen i ansiktet. Han
frågar:
»Vi är du så illa medfaren?»
»Det har husbonden min vållat»,
säger hon, »och du skulle ej varit så långt
borta, om du eljest brytt dig om, hur
det går mig.»
»Jag visste det ju ej», säger han, »men
lika fullt skall jag hämnas det slaget.»
Och strax därefter faller mannen för
fostrarens yxa.
När denne sedan kommer hem och
håller upp sitt blodiga vapen, utropar
Hallgerd, där hon står utanför huset:
»Blodig är din yxa, vad har du gjort?»
»Slikt har jag gjort», svarar han,
»att du kommer att giftas bort en gång
till.»
»Då säger du mig Torvalds död»,
utbrister hon glad.
För faderns tilltag att gifta bort
henne utan att fråga efter hennes egen
vilja har hon sålunda tagit ut hämnd
genom dråpet på den man, han givit
henne. Den olyckan var det, som
hennes kalla skratt bebådade.
Som husfru till den tappre, högsinte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0082.html
