Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vikingasagor
- Ragnar Lodbroks saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej benen dig blöda,
ej biter dig svärdsegg
i belgade skjortan,
som höge gudar signat.»
Ragnar mottog gåvan, och så for han sina färde. Men
tydligt såg man, att den skilsmässan gick Aslög mycket
till sinnes.
Just som Ragnar och hans folk fingo land i sikte, växte
det upp en stark storm, som kastade skeppen mot stranden,
så att de krossades i spillror. Männen kommo dock oskadda
i land och började skövla städer och byar.
I ett av Englands riken rådde denna tid en konung, som
hette Ella. När ryktet om Ragnars härfärd kom till honom,
lät han uppbåda var man, som kunde bära sköld och rida
häst. Därpå tågade han mot nordmannahären men tillsade
förut sina män, att de i striden ej skulle bära våld på Ragnar,
»ty», sade Ella, »han äger söner, som ej skola lämna oss i
fred, om han faller».
Snart möttes härarna, och striden dem emellan började.
Ragnars manskap var fåtaligt men värjde sig dock manligen.
Själv röjde sig Ragnar väg fram och åter genom Ellas här,
och så väldiga voro hans hugg, att varken sköld, brynja eller
svärd mäktade stå emot dem. Men på honom kunde intet
vapen bita, ty han skyddades av den skjorta, som Aslög
givit honom. Dock slutade striden så, att alla Ragnars män
föllo och han själv blev instängd mellan sköldar. Man
frågade honom, vem han var, men han svarade icke. Då sade
Ella till sina män: »På värre prov skall han sättas, om han
ej vill säga oss, vem han är. Kasten honom i ormgården, och
låten honom sitta där, till dess han säger oss sitt namn!
Yttrar han då något, varav I kunnen förstå, att han är
Ragnar, så tagen genast upp honom!»
Så kastade man Ragnar i en ormgrop. Men han satt där
utan att ormarna gjorde honom någon skada. Ella befallde
då, att skjortan skulle dragas av honom. När detta skett,
höggo sig ormarna från alla sidor fast vid hans kropp. Ragnar
sade då: »Grymta månde grisarna, om de visste, vad den
gamle galten lider.» Han menade därmed, att sönerna skulle
hämnas hans död. Under dessa grymma lidanden kvad han
en sång om sina många bedrifter och slutade sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0154.html
