- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
172

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När Gunnar väl hade rest till tinget, redo Sigmund och
Sköld ut för att dräpa Tord. Då de funno honom, ropade
Sigmund till honom redan på avstånd: »Giv hit dina vapen,
Tord, ty nu skall du dö!»

»Ingalunda», svarade Tord. »Till enviges med mig må du
komma.»

»Nej, nu skall det båta oss, att vi äro flera», sade Sigmund.
»Underligt är ej, att Skarpheden är tapper, ty det är sagt,
att man brås en fjärdedel på sin fosterfader.»

»Det kommer du att pröva på», svarade Tord, »ty
Skarpheden skall hämnas mig.»

Därpå redo de på honom, men han bröt sönder spjuten för
dem bägge — så väl värjde han sig. Då högg Sköld av honom
handen, men han högg igen med den andra en stund, tills
Sigmund genomborrade honom. Död föll han till jorden,
och de täckte honom med torv och sten.

Då Gunnar fick bud om att Tord var dräpt, gick han med
sorgset sinne till Nial och bad honom fälla dom i denna sak.

Nial sade: »Skarpa ord väntar jag mig av både hustru och
söner, om jag åter ingår förlikning med dig. Men ej må vår
vänskap brytas för deras skull. Du må därför erlägga 200
öre i silver.»

Gunnar betalade då dubbel mansbot. Och så voro han och
Nial åter förlikta.

Men Skarpheden sade knorrande till sin fader: »Hur länge
skola vi bida, innan vi få lyfta handen?»

»Det torde ej töva så länge», svarade Nial, »och då skall du
ej heller hållas tillbaka. Men stor makt ligger på att I ej
bryten denna förlikning.»

Sigmunds nidvisor.


En dag kommo några sladdersamma tiggargummor till
Lidarände. De gingo in i frustugan, där Hallgerd satt
tillsammans med sin dotter Torgerd och dennas man Tråen
samt Sigmund och några kvinnor.

Tiggargummorna berättade, att de kommo från
Bergtorsvall.

»Vad hade de där för sig?» sporde Hallgerd.

»Å, Nial, han mödade sig med att sitta stilla på en bänk,
och sönerna sysslade med sina vapen», sade tiggerskorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free