Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Såå, då ha de väl några riktiga stordåd i sinnet», sade
Hallgerd.
»Ej veta vi det», svarade de.
»Vad gjorde Nials huskarlar?» frågade hon.
»Vad de andra gjorde kommo vi ej underfund med», sade de,
»men den ene körde spillning på backarna.»
»Vad skulle det tjäna till?» sporde hon.
»Han menade, att höet skulle växa bättre där än
annorstädes», sade de.
»Den gången var Nial dum», sade hon, »han som annars
vet råd för allt.»
»Hur så?» frågade de.
»Jo, det är självklart», gav hon till svar, »att han hellre
bort låta spillningen köras i skägget på sig, så att han en gång
kunde komma att se ut som andra manfolk. Kallom honom
nu skägglöse gubben och sönerna hans dyngskäggen, och kväd
du något härom, Sigmund, och låt oss hava gamman av
att du är skald!»
Sigmund lydde Hallgerd även denna gång och kvad en
nidvisa om männen på Bergtorsvall.
I detsamma kom Gunnar. Han hade stått utanför frustugan
och hört alla de onda ord, som fallit. De blevo helt häpna,
när de sågo honom träda in, och de tystnade alla, som nyss
varit så högljudda och skrattande. Vred vände sig Gunnar
till Sigmund: »En dåre är du. Du nidar Nials söner och
honom själv, du som förut kränkt dem. Detta skall ock
varda din bane. Säger någon de ord efter, som här fällts,
skall han bort härifrån och därtill ha över sig min vrede.»
Gunnar gick ut, och så räddes de alla för honom, att ingen
tordes säga om ett ord. Tiggarkvinnorna viskade sinsemellan,
att de nog skulle få lön av Bergtora, om de sade henne, vad
här yttrats. De drogo ned till Bergtorsvall och berättade
henne i enrum allt.
Då man satt sig till bords, sade Bergtora: »Gåvor äro eder
givna, husbonde och söner, och stackare varden I, om I inga
gengåvor given.»
»Vad är det för gåvor?» sporde Skarpheden.
»I, mina söner», sade Bergtora, »haven alla fått en skänk
tillhopa — I ären kallade dyngskäggen men husbonden min
skägglöse gubben.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
