Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isländska ättsagor - Ur Nials saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad han kunde. Gunnar red bort till Rangå. Vid vadstället
sprang han av hästen och band den. Då redo de andra fram.
Vägen vid vadet gick fram över lerig klippgrund. Gunnar
ropade: »Nu gäller det att värja sig — här är spjutyxan.
Skolen I nu ock få röna, om jag gråter för eder.»
De sprungo alla av hästarna och foro mot Gunnar.
Hallbjörn, Otkels broder, var främst.
»Kom ej hit!» sade Gunnar. »Dig ville jag minst vålla ont —
dock skall jag ej skona någon, som kommer mig inpå livet.»
»Kan ej hjälpas», sade Hallbjörn, »ty du vill dock dräpa
min broder, och då är det skam, om jag sitter och ser på.»
Han stötte med bägge händer sitt spjut mot Gunnar.
Denne skjuter skölden för — och spjutet sitter fast
däri. Genast gör han sig ledig från skölden och sätter den
så hårt i marken, att den står fast, och i detsamma griper
han sitt svärd så hastigt, »att ej öga hinner följa med», samt
ger Hallbjörn ett hugg ovan handleden, så att handen faller
till marken.
Då rusar Skamkel på Gunnar bakifrån med en stor yxa i
högsta hugg. Men snabbt som tanken har Gunnar vänt sig
om och slagit sin spjutyxa mot Skamkels yxa, så att denna
flugit ur handen på honom och ut i Rangå. Och än en gång
driver han spjutyxan mot sin dödsfiende, ränner den genom
honom, lyfter honom upp och kastar honom på huvudet i
leran. Då viner ett spjut mot Gunnar. Han griper det i
luften, slungar det tillbaka mot den som kastat vapnet,
och det med sådan kraft, att spjutet far igenom mannen ned
i marken.
Otkel är nu färdig att rikta ett svärdshugg mot Gunnars
ena ben strax nedom knäet. Men denne tager ett språng i
höjden, och Otkel hugger miste. Genast har Gunnar drivit
sin spjutyxa även genom denne fiende. Då kommer Gunnars
trogne broder Kolskägg honom till hjälp, och de hugga ned
de återstående fienderna. De dråpo där åtta män.
Efter detta redo Gunnar och Kolskägg hem, och de redo
skarpt bort över sandbankarna. Gunnar for av hästen och
kom ned stående. Kolskägg yttrade:
»Skarpt rider du nu, frände!»
»Så sade Skamkel ock, när jag sagt: ’I riden på mig’.»
»Det har du nu hämnat», sade Kolskägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
