Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägare att taga ut den arme krakens yttersta krafter, till dess
blott senor och hud fanns kvar på benen. Först när det
utslitna djuret icke längre kunde drivas fram med piskan,
skulle »märeflängern»[1] eller »rackarn»[2] fram och leda honom
till luderplatsen[3] för att där göra ett slut på hans lidande,
draga huden av honom och lämna senorna till föda åt
korparna.
Så föraktad var märeflängerns hantering, att den mat, som
han i bondstugorna kommit i beröring med, icke mera dugde
för folk att äta utan gavs åt hundar eller svin. Och de kärl
och matredskap, som han nyttjade, skulle sedan skuras,
rökas och stå avsides någon tid, och så skulle man låta någon
annan person ovetande begagna dem, innan de kunde
brukas i hushållet. På samma sätt med sängkläderna, som han
begagnat.
Den förste i vårt land, som med kraft vågade uppträda
mot denna fördom, var baron Adam Germund Cederhjelm på
Ribbingebäck i Uppland. Efter att först ha utgivit en
avhandling, i vilken han bevisade, att inom landet 1/2 million
skålpund kött skulle vinnas till människoföda, om de årligen
dödade hästarna användes till slakt, samlade han en dag
år 1784 sitt folk till hästslakt på Ribbingebäck. Med egen
hand stack han ned djuret och började själv avdraga huden.
Då erbjöd sig en av hans underlydande bönder att hjälpa
honom. Till belöning för visat mod erhöll mannen försäkran
om skattefrihet för sin gård. Nu fick man se flera våga sig
fram och hjälpa till med slakten. Slutligen skars köttet i
skivor och stektes på glöden av ett i närheten upptänt bål.
När nu självaste baron med god smak åt av anrättningen,
började de mest behjärtade undra, om det kanske ändå inte
kunde gå för sig att pröva på detsamma; och när den
egendomliga tillställningen var över, hade aderton av Cederhjelms
underhavande följt hans föredöme.
Patriotiska sällskapet gav Cederhjelm sitt erkännande för
hans fosterländska gärning genom att kalla honom till
ledamot och lät genom landshövdingen högtidligen överlämna
sin silvermedalj åt var och en av »de aderton», som åto upp
hästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
