Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vite Krist segrar över Tor
- Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cederhjelms bragd väckte mycket uppseende på sin tid,
såsom framgår av följande anekdot. Han hade en broder,
Josias, som var känd för sin bitande kvickhet. En gång, då
någon i Gustav III:s närvaro nämnde »baron Cederhjelm»,
frågade konungen: »Vilkendera, han som äter hästar eller han
som äter människor?»
* * *
Först på 1100-talet blev svenska folket i sin helhet kristet.
Då hade Götalands befolkning länge varit omvänd,
beroende på att denna del av riket låg närmare till de kristna
länderna Tyskland, Danmark och England och hade livligare
samfärdsel med dem.
Oftast trängde dock kristendomen ej så djupt i den
omvände nordbons sinne. Det är så betecknande, vad den
gamle kloke bonden på tinget i Birka vid Anskars andra
besök yttrade om att det kunde vara nyttigt att hålla sig
väl med de kristnes gud, så att man hade hans hjälp att
räkna på, när de andra gudarne visade sig oblida. Därmed
uttalade han nog vad som för många hedningar var den
egentliga bevekelsegrunden för att låta kristna sig.
Ännu mera grotesk kunde dock omvändelsen te sig.
Kejsar Ludvig den fromme hade icke svårt att få nordbor till
att bli kristna — ty han gav var och en som lät döpa sig
en fin, vit dopdräkt samt rikliga skänker av kläder och vapen.
En gång var det så många, som ville undfå dopet, att man
måste i hast tråckla ihop diverse tygstycken för att få
dopdräkter till var och en. En gammal skäggig, väderbiten
viking, som fått ett dylikt, mindre prydligt plagg på sig,
stirrade först en stund lömskt på den egendomliga dräkten,
vände sig därpå förargad till kejsaren och bröt ut: »Väl
tjugu gånger har jag döpts här och var gång fått de bästa
vita kläder. Men nu får jag en säck, som anstår en
svinaherde och icke en hövding; blygdes jag icke för min
nakenhet, skulle du och din Kristus få skjortan tillbaka.»
Ett sätt att tjäna Gud, som kunde anstå en kraftfull
nordbo, var det, varom berättas i legenden om den helige
Kristofer, den store, starke hedningen, som hade
föresatt sig, att han icke skulle tjäna någon annan än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0282.html
