Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktigaste herren i världen. Därför blef han hirdman hos en
mäktig och vida berömd konung.
Men när han fann, att konungen räddes för djävulen,
förstod han, att denne var mäktigare, och tog därför tjänst hos
den onde. Så red han med sin nye herre genom en stor skog.
Men när de kommo till ett ställe, där ett kors stod vid vägen,
vek djävulen av från vägen och gjorde en lång omväg på en
stenig och trång stig. Kristofer fick då avgrundsfursten
till att bekänna, att han var rädd för en man, som hette
Kristus, och som blivit upphängd på ett kors. Då gav sig
Kristofer ut för att söka efter Kristus och lät döpa sig av en
from eremit.
Nu skulle han tjäna sin nye herre. Men då eremiten
uppmanade honom att tjäna Kristus med att fasta och bedja,
svarade han: »Fasta förmår jag ej, ty min kropp måste
hava riklig föda. Bedja kan jag ej heller. Lär mig
därför något annat, varmed jag kan tjäna honom!»
Då sade eremiten till honom: »Gå till det vadstället, som
du såg, när du gick hit! Där plägar mycket folk drunkna,
och många komma endast med stor livsfara över. Du är stor
och stark och orkar arbeta duktigt. Bygg dig där en hydda
och bär över allt folk, som beder dig i Kristi namn! Kristus
skall rikligt löna dig.»
Så blev den starke Kristofer färjkarl. En natt, då han
låg där trött i sin hydda och vilade sig efter strängt arbete,
hörde han en späd röst, som ropade från andra stranden:
»Kristofer, kom för Kristi skull och bär mig över!» Genast
steg han upp och vadade över men fann ingen. Detta
upprepades tre gånger. Men när han tredje gången stigit upp
och vadat över till andra stranden, fann han där ett litet barn,
som bad honom för Kristi skull att bliva fört över strömmen.
Kristofer tog det på armen och steg i vattnet. Men då kände
han, att barnet var mycket tungt. Därför satte han det på
sin skuldra. Men ju djupare han kom ut i vattnet, ju tyngre
blev barnet. Och till slut tyngde det ned honom så, att
strömmen gick över hans huvud och han endast med fara för
livet kunde arbeta sig över till andra stranden. Där fick han
av barnet höra, att det var Kristus, sin konung, som han
burit på sina skuldror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
