- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
287

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Inbördes strider - Inom klostermurar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ceremoni — faktiskt var det stormännen över hela riket, som
avgjorde valet.

Efter valet skulle konungen avlägga sin ed. Sedan
återstod ännu den formaliteten, att de olika landskapens
myndigheter skulle godkänna valet. Därför red konungen från
Mora äng till alla landskapens ting och lovade edligen att
hålla deras lagar samt mottaga inbyggarnes hyllning. Denna
färd kallades eriksgata. Namnet har varit föremål för
många olika uttydningar. »Allhärskarens väg» är den
översättning, som ännu är allmännast omfattad. Helt nyligen
har emellertid en annan tolkning gjorts, som förefaller
mycket tilltalande. Ordet skulle ha uppkommit av
edhrikisgata
= ed-bekräftelse-färd. Den andra
sammansättningsleden är ett substantiv, härlett ur adjektivet riker i
betydelsen »mäktig, kraftig». Enligt denna tolkning skulle
konungsfärdens namn syfta på att den nyvalde på de olika
landskapstingen bekräftade den ed, han nyss svurit på Mora äng.
Sannolikt var det med tanke på nationalhelgonet Erik den
helige (se sid. 283 och 328) som ordet sammandrogs till
»eriksgata».
Litteratur:


Olof Söderqvist, Ägde uppsvearne enligt
landskapslagarna rätt att ensamma taga och vräka konung?
(Historisk Tidskrift för år 1915.)

Inom klostermurar.



VID klosterporten står en ung riddare och klappar på.
Nyss satt han i sin glänsande rustning med vajande
hjälmbuske så stolt till häst på slottsherrns borggård.
Den ypperste var han i de ridderliga kämpalekarna.
Åskådarnas bifallsrop och jubel ville aldrig taga slut, när han
efter en hård dust med lansen stötte sin motståndare ur
sadeln. Då skyndade han, som en ädel riddare höves, fram
till den fallne för att hjälpa upp honom.

Men orörlig ligger motståndaren där. Riddaren fäller upp
hans hjälmgaller och ser dödens blekhet i anletsdragen. Den
häftiga lansstöten hade trängt genom rustningen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free