Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - En svärmisk munks kärlek till ett helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon hela den följande dagen kände, huru brudgummens
hand vilade i hennes.
Hon fördjupade sig med så lågande iver i Kristi lidandes
historia, att hon plötsligt vid tanken därpå kunde falla i
gråt och se den korsfästes bild livs levande för sig. »Ja, hon
började», berättar vår sagesman, »brinna av ständig längtan
att få ett tecken, genom vilket hon kunde erinra sig Kristi
lidande». Alla hennes tankar, hela hennes fantasiliv tvingades
slutligen av den överspända flickans samlade viljekraft in
på detta enda: den korsfästes sår, och med glödande
hänförelse anropade hon Gud om att på sin egen kropp erhålla ett
minne av Frälsarens lidanden. Då inträffade det fenomen,
som kallas stigmatisation,[1] och som består däri att på den
stigmatiserade personens kropp öppna sig blödande sår på
de ställen, där Kristi kropp genomborrades av korsets spikar.
Stundom förekommer även, att pannan bär blödande märken
efter törnekronan och ena sidan av kroppen företer sår till
minne av det genomstingande spjutet.
Länge trodde man, att stigmatisationen blott var ett av
medeltidens många religiösa bedrägerier. Men våra dagars
vetenskapliga undersökningar av hypnotismen sätta utom allt
tvivel, att vi här ha att göra med ett fall av
självhypnotism, av stark »inbillning», om man så vill. Det finns många
liknande motsvarigheter till fallet Kristina av Sturnbelen,
t. o. m. från vår tid. År 1868 iakttogs av läkare ett fall av
stigmatisation på en ung belgisk kvinna. Och ännu från så
sen tid som år 1901 finns en vetenskaplig redogörelse av en
berömd fransk psykolog om ett liknande fall i hans praktik,
vilket bevittnats även av en framstående svensk specialist
på sinnessjukdomar. Under sina långvariga betraktelser
över Kristi död på korset hade den stigmatiserade försjunkit
i ett tillstånd av religiös extas, och efter en tid började hon
känna häftiga smärtor i sina fötter. Det var, som om man
stungit tvärs igenom dem, och de blevo blå och uppsvällda.
Slutligen uppstod en blåsa på vardera foten och handen, och
sedan uppkommo sådana även på bröstet, egendomligt nog
blott på vänstra sidan. Alla dessa bläsor brusto sönder och
efterlämnade sår. Fenomenet upprepades tid efter annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
