Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sierskan från Norden - Den heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tredje gången: ’Ve mig, ty jag älskade mitt syndiga kötts
och min kropps lusta!’ Fjärde gången: ’Ve mig för världens
rikedomar och för min högfärd!’»
Kraft och åskådlighet förlänar Birgitta ofta sina bilder
genom att välja dem från naturen. Så säger hon om en biskop:
»Denne biskop är såsom en snigel, som ligger i den träck, vari
han föddes, och släpar huvudet efter jorden. Så ligger han
och finner sin vällust i syndernas smuts och orenlighet,
dragande sitt sinne till jordiska ting och ej till de evinnerliga.»
En annan gång använder hon om en kvinna följande
drastiska bild: »Denna kvinna är lik svansen på en ko, som
går i dyn och stänker ned och orenar alla, som nalkas henne,
så ofta hon viftar omkring sig med svansen.»
Allt syndigt, allt orent var för denna efter renlighet
trängtande själ en styggelse. Det berättas, att hon i närvaro av
en människa, som befann sig i dödssynd, eller av en
hycklare kände en lukt av svavel och fick en odräglig, besk smak
i munnen — så stark var hennes vedervilja. Om en dylik
hycklares besök hos sierskan förtäljer en gammal legend:
»Det hände en gång, att en ogudelig man, som var bortvänd
från allt gott, satte sig när henne och sade: ’Huru förhåller
det sig med den andan, som du sägs hava? Är han av dig
eller av någon annan?’ Hon, näppeligen förmående uthärda
hans onda lukt, sade till honom: ’Du haver illa luktande
inbyggare, och därför framgå illa luktande ting av din mun.
Gör därför skriftermål, och gör ånger och bättring för dina
synder, att ej Guds hämnd komme över dig!’ Han
bortgick vred, och strax som han somnade därefter hörde han
otaliga röster sägande: ’Dragom honom till djävlarnes
gemenskap, ty han försmådde maningen till bättring!’ Han,
hörande det, rättade sitt leverne, och sedan bortgick ond
lukt från honom. Och sedan kändes god lukt när honom.»
Åt späkningar och försakelser hängav sig Birgitta efter
makens död med sådan iver, att en av hennes biktfäder, som
skrivit en levnadsteckning över henne, förvånar sig över
att denna lilla späda kvinna[1] kunde stå ut med sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
