Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tider av endräkt och söndring i Norden - Erik av Pommern vansköter Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängd, att icke pläga något umgänge med sin s. k. hustru.
Icke förty fick Margareta två barn — vem som var deras
dagars upphov är ju icke svårt att fundera ut. Hon ansågs
emellertid god nog att tjänstgöra som »värdinna» för vissa
»stockholmska husfruar», vilka då och då hälsade på Jöns
Gerekesson på hans ärkebiskopsgård.
Klagomålen mot den liderlige ärkebiskopen blevo slutligen
så högljudda, att konungen själv måste gripa in och herr
Jöns nödsakades att avstå från sitt ämbete.
Han blev sedan biskop i Skalholt på Island, men då han
där fortsatte sitt tygellösa liv, omgiven av väpnade
drabanter, vilka foro fram som rövare, förlorade islänningarne
tålamodet, och en skara uppretade bönder ryckte fram mot
Skalholt. Vid budskapet därom klädde sig Jöns Gerekesson i full
biskoplig ornat och begav sig med sina präster och drabanter
in i kyrkan, vars portar reglades. Här steg han fram för
högaltaret med hostian och kalken i händerna och uppstämde
mässan. Men fienderna läto icke hejda sig av dessa hädares
gudstjänst utan sprängde kyrkportarna, och biskopens
drabanter blevo skoningslöst nedhuggna till sista man.
Biskopen själv blev avklädd sin skrud, insydd i en säck med
en sten om halsen och dränkt som en hund.
Ett årtionde efter odjuret Jöns Gerekessons avgång från
ärkebiskopsämbetet sökte Erik få utnämnd till hans
efterträdare en annan dansk, en av sina hovpräster vid namn
Arnold Klemitson. Då man i Sverige betackade sig, bröt sig
mannen med våld in i ärkebiskopsgården och övertog så
stiftets styrelse. Denne andans man får i den gamla
Rimkrönikans fortsättning följande vitsord:
»Argare bov var ej då en präst
som hans leverne beviste mest:
skörlevnad han övde,
dobbel och dryck han prövde,
många vitalier[1] höll han på sjö;
köpmän gjorde de mycken oro.
De togo dem från vad de åtte[2]
och kastade över bord vem de förmådde.
Vad gods de förvärvde därmed
lika halvt med dem behöll han det.
Alltid svor han vid vår Herres död och blod;
det vållde den stymparen var ej god.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
