Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tider av endräkt och söndring i Norden - Engelbrekt och dalkarlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mången man var då så arm,
att han förgicks av sorg och harm,
som honom kom till handa.
Unger och gammal, eho det såg,
och än det barnet, i vaggone låg,
måtte väl gråta den vånda.
Gud väckte upp Engelbrekt, den lille man,
som till det ärendet litet kan;
han gav honom makt och snille.
Slott, städer, folk och län och land,
de gingo honom fullsnart i hand.
Gud fogde’t, som han ville.
Då han hade så manliga stritt
och ryktet gick över världen vitt,
då fick han det till löna:
en tid han for av Örebro,
då vart han slagen i goda tro.
Så plägar man troskap röna.
Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
den som frihet kan bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älske frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.
Frihet må liknas vid ett torn,
där väktarn blåser i sitt horn.
Du tage dig väl till vara:
om från det tornet ut du går
och en annan det i händer får,
då fäller du tårar strida.
O, ädle svensk, du statt nu fast
och bättra det, som fordom brast!
Du låte dig ej förvända!
Du våge din hals och så din hand
att frälsa ditt eget fädernesland!
Gud må dig tröst väl sända.
En fågel han värjer sin egen bur,
så göra ock alla vilda djur.
Nu märk, vad dig bör göra:
Gud haver givit dig sinne och själ,
var hellre fri än annans träl,
så länge du kan dig röra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
