Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tider av endräkt och söndring i Norden
- Karl Knutssons skiftesrika saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Knutsson och Kristian I tävla om makten i Sverige.
»Man kommer nu till en av de
olyckeligaste och ohyggeligaste tider och
ställningar, som Sverige någonsin genomgått, och
sorgespelen under Magnus Eriksson
upplivas nu med dubbel styrka. Förräderi,
skälmstycke, trolöshet, utan ringaste
kärlek till fädernesland, under falsk och lömsk
förtrolighet, gjorde landet till ett hiskeligt
vilddjurs-ide, där dygd och ärlighet voro
nästan ibland de obrukeliga ord.»
Sven Lagerbring i Svea rikes historia.
Vid det oväntade budskapet om Kristofers död kom Karl
Knutsson en dag i slutet av maj 1448 över från Finland
till Stockholm, beledsagad av 800 riddare. Staden hade
en festlig prägel, ty Helga lekamens gille[1] och andra religiösa
föreningar gingo i högtidlig procession genom gatorna. Den
glada stämningen förhöjdes av ett blitt vårregn, som
vederkvickte efter en ihållande torka och bådade ett bättre år
än de föregående barkåren. Herr Karls vänner försummade
icke att fästa folkets uppmärksamhet härpå som ett lovande
förebud om en lycklig tid, ifall han bleve utsedd att bära
Sveriges krona, något som också skedde snart därefter.
Men hur det blev med lyckan skulle snart visa sig.
Danskarne valde vid samma tid återigen en tysk,
Kristian av Oldenburg. Han blev stamfader för den
oldenburgska ätten, som ännu regerar i Danmark.
Nu blev frågan, vem Norge skulle tillfalla. Ty detta
land hade blivit så svagt, att det icke kunde reda sig självt
utan måste sluta sig till Sverige eller Danmark.
Genom långvariga, förbittrade inbördes strider hade Norge
förlorat mera kraft än någonsin vare sig förr eller senare.
Digerdödens fruktansvärda härjningar hade ytterligare
utmattat landet. Och den kraft, som detta fattiga, glest
befolkade land skulle kunnat vinna genom handel och sjöfart,
den sög Hansan till sig. Tyskarne bildade i Bergen liksom
ett eget rike med sina lagar. Intet annat nordiskt land ha
[1] Se sid. 481.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0456.html
