Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tider av endräkt och söndring i Norden - Karl Knutssons skiftesrika saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heter det i Rimkrönikan. Så hemska uttryck tog sig striden
om makten över Sveriges land. Allt tyder nämligen på att
mördaren handlat på uppdrag av Kristians anhängare.
Därmed förlorade kung Karl sitt bästa stöd, och hans lyckas
tid var slut. Medan han var upptagen av kriget i södra delen
av landet, uppträdde en farlig fiende i hans rygg. Det var
ärkebiskopen Jöns Benktsson Oxenstierna. Länge
hade det grämt denne att se sin egen ätt stå tillbaka för
Bondeätten. Nu var han besluten att rycka makten från
Karl. Ärkebiskopen var en farlig motståndare, ty med hans
ämbete förenades ej blott ett högt anseende utan ock en
sådan mängd gods, att han var rikets mäktigaste
jordägare. Han var därtill en natur, om vilken det kunde
sägas, att »vem han blev vred uppå, honom ville han
fördärva i grund». Genom list och förtal drog han många av
Karls anhängare till sig. Men konungen trodde honom väl;
han märkte ingenting. En dag år 1457 träder ärkebiskopen
fram för högaltaret i Uppsala domkyrka, nedlägger sin
biskopshatt och svär att ej återtaga den, förrän Karl blivit
fördriven. En historieskrivare från 1700-talet[1] säger ganska
träffande om den maktsjuke prelaten, att det var den enda
ed Jöns Benktsson någonsin hållit, denna som han avlade
inför Sankt Eriks skrin, att vara förrädare mot sin konung
och sitt fädernesland. Därpå kläder sig denne andans man
i hjälm och harnesk och spänner svärd vid sidan.
Vid underrättelsen om resningen skyndade Karl genast
norrut, men en natt, när han låg i Strängnäs, blev han
överraskad av fienden, som lyckades i tysthet övermanna
konungens krigare. Blott några få män höllo stånd omkring
honom. Själv blev Karl i handgemänget sårad och fick en
häst skjuten under sig men lyckades undkomma till
Stockholm. Här gjorde han sig redo att uthärda en belägring,
men då borgerskapet icke visade sig fullt pålitligt, fann
han rådligast att sätta sig i säkerhet. Han gick ombord på
ett fartyg, där han lastat in det mesta av sina stora skatter,
och lyckades att osedd av fienden komma över till Danzig,
där han avvaktade bättre tider. Men i sju långa år skulle
han få vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
