Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tider av endräkt och söndring i Norden - Karl Knutssons skiftesrika saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ärkebiskopen och hans anhang inkallade Kristian. Men
då nästan all dennes verksamhet gick ut på att utpressa
skatter, fick han av den förbittrade allmogen öknamnet
»bottenlös tom taska». Hans snikenhet hade inga gränser.
Ryktet visste berätta, att konung Karl före sin avfärd hade
gömt en del av sina skatter någonstädes i Stockholm. Kristian
började leta, och till sist fann han dem i Svartbrödraklostret.
Det var icke småsaker: mer än 7 000 mark myntat silver,
222 stora och små silverfat, två guldkronor med ädla
stenar samt andra »kosteliga clenodia».
Med snikenheten tycks en ej ringa förmåga att skryta och
skrävla ha varit förenad. Åtminstone tyder därpå en kuriös
brevväxling, som Kristian förde med påven, då denne sände
uppmaningar till de kristna folken att förena sig i ett korståg
mot turkarne, vilka år 1453 intagit Konstantinopel och
därmed fått fast fot i Europa. Konung Kristians svarsbrev
överflöda av det innerligaste deltagande för kristenheten
i dess nöd med beklaganden av att han icke kunde ingripa.
Visserligen vore det för honom, med de väldiga områden
han härskade över, en lätt sak att sätta upp en här på 200 000
man, men det vore så svårt att förflytta den till
krigsskådeplatsen. För övrigt kunde han därhemma verka för den goda
saken genom att bekriga sina hedniska eller irrläriga grannar:
ryssar, »agarener, traker, kumaner, erpioner» m. fl. vildsinta
folk — vilkas namn samtliga Hans Maj:t själv gjort sig
besvär med att skapa.
Hans väldiga landområden skulle emellertid helt hastigt
bli minskade. Han råkade nämligen i tvist med ärkebiskopen,
och från den stunden voro hans dagar i Sverige räknade.
Allmogen reste sig och gjorde sig av med »den bottenlösa
taskan». Men innan Kristian lämnade sin svenska
huvudstad, skall han ha hunnit med att plundra Stockholms slott
på allt av värde från den förgyllda väderflöjeln och
tornknappen, som han lät bryta sönder i hopp om att däri finna
några gömda dyrbarheter, till grytor, kittlar och annat
husgeråd. Till och med fönstren tog han med sig och ersatte
dem med näver och säckar. Därtill skall han ha tillkallat
»en dansk trollkona, att hon skulle med djävuls konst söka
åt honom begravna skatter i jorden», och efter hennes
anvisning säges han ha grävt i jorden, ja t. o. m. letat i sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
