Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 / 497 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - En lyckosam fredens tid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meniga Sveriges rike
haver långliga haft
av det, att alle
köpstäderne i Sverige
skulle vara
förpliktige till att hava
halvdelen i stadens
råd tyska
borgmästare och rådmän, av
vilket stor tvedräkt,
ovilja och fördärv
långliga och ofta
uppkommit. Därför
ville de ingalunda
tillstädja, att där
skulle någon
utländsk vara i stadens
råd över allt Sverige.
Eljest sade de sig
aldrig vilja komma
Sveriges herrar och
råd till hjälp och
undsättning, om dem
någon tid till
trängde.[1] Och sade de
sedermera, att ville
vi icke strax sätta
de tyske rådmännen av, då ville de våga däröver liv och
gods, att de ville det själve rätta.»

Sten Sture d. ä:s vapen.

Riksrådet gjorde allmogen till viljes och lät stryka den
förhatliga bestämmelsen i stadslagen. I stället föreskrevs: »Ej
må eller skall någonsin någon utländsk man borgmästare
eller rådman vara.» Denna åtgärd var liksom signalen till att
nu skulle Sverige vara svenskt och varken danskt
eller tyskt.

Nu gällde det att använda landets krafter på bästa sätt.
Sten Sture strävade att bota allt det onda, som de många
fejderna vållat. I fredens hägn kunde alla samhällsklasser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>