Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Svante Sture och Hemming Gadh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låta hugga deras huvud av och dräpa dem med den
skamligaste död vi upptänka kunna och kasta dem sedan på elden.
Deras hustrur och barn vilja vi driva ifrån arv och eget och
förstöta dem sedan intill en hop löse och slemme skökor och
därefter draga till vårt fädernesland Danmark igen, riktade
med de svenskes gods och ägodelar.»
En annan yttring av danskarnes inneboende grymhet och
trolöshet äro deras strandrov och överfall på skeppsbrutna,
varigenom vid Danmarks kuster »flere människor kommit om
halsen, än de som på denna tid finnas levande vara i hela
Europa».
Mycket har skrivits angående dessa av nationalhatets gift
drypande utgjutelser. Det har nämligen länge och på goda
grunder betvivlats, att talet åtminstone i sitt nuvarande skick
verkligen kan ha hållits av Hemming Gadh. Det är Sveriges
siste katolske ärkebiskop, danskhataren Johannes Magni,[1] som
i sin år 1553 tryckta skildring av Sveriges historia lägger de
ovan citerade orden och mycket annat därtill i doktor
Hemmings mun. Redan författarens kända förmåga att efter
tycke och smak dikta historia gör talets äkthet misstänkt.
Emil Hildebrands skarpsinniga detaljundersökningar
ådagalägga också, att det i sin nuvarande form icke kan ha hållits
av Hemming Gadh. Dels är nämligen svenskan i talet fylld
av språkliga vändningar, som skulle varit otänkbara på
Hemming Gadhs tid men däremot tillhöra Gustav Vasas, dels
förekommer däri, såsom läsaren kanske observerat, en tydlig
hänsyftning på en långt senare tilldragelse, nämligen
Stockholms blodbad år 1520.
Andra forskare ha genom ytterligare detaljundersökningar
bekräftat Hildebrands slutsats, att talet är »gjort» av Johannes
Magni själv. Till grund för en del partier därav ligga nämligen
alldeles tydligt arbeten, som utkommo först efter Hemming
Gadhs död. Och så ännu ett märkligt faktum: det finns i talet
ingenting om de politiska förhållandena vid den tidpunkt då
del skulle ha hållits, ehuru man då hade flere speciella
anledningar till klagomål mot Danmark. Det är fullkomligt
orimligt, att en realpoliliker som Hemming Gadh ej skulle först
och främst ha hållit sig till dessa aktuella tvisteämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
