Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Kristian II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha vållat Dyvekes död. Men bevisen voro svaga, och han blev
frikänd. Konungen rasade över domen och lät rådsherrarne
få hora, att de höllo ihop mot sin konung. »Hade jag», sade
han, »haft så många fränder och vänner i rådet som Torben,
så hade jag nog fått en annan dom fälld. Men om Torben Oxe
också hade en hals så tjock som en tjurs, så skall han dock
mista den.»
Den gången höll Kristian ord. Han tillsatte en domstol,
bestående av tolv bönder. Det var en grov kränkning från
konungens sida av adelns privilegier, men han vann sitt mål.
Bönderna fällde det utslaget, att icke de utan Torben Oxes
egna gärningar dömde honom. Den domen var för Kristian
nog, och han lät avrätta den anklagade, ehuru dennes skuld
ingalunda var bevisad.
Hade verkligen Sigbrits fiender, såsom det också påstods,
bräkt Dyveke om livet, så vunno de ingenting därmed, ty
mor Sigbrits inflytande blott tilltog. Den forna månglerskan
blev konungens högra hand. Hon skötte hela rikets
finansväsen. Nästan alla Danmarks inkomster och utgifter gingo
genom hennes händer. Otaliga räkenskaper och kvittenser
bära ännu i dag vittnesbörd om hennes verksamhet. Men
även i så gott som alla andra regeringsärenden ingrep denna
energiska kvinna, om vars föregåenden ingen egentligen visste
något. Kristian kunde icke företaga sig någonting av vikt
utan att först ha rådfört sig med henne. Till och med
krigshövitsmän skrevo till henne i sådana frågor som om
örlogsskeppens utrustning, när kungen icke själv var tillstädes.
Andra höga ämbetsmän från alla tre rikena vände sig till
henne för att vinna kungens gunst och överöste henne med
smicker och skänker. Främmande regeringar följde exemplet,
och deras sändebud skulle aldrig ha vågat underlåta att göra
mor Sigbrit sin vördnadsfulla uppvaktning.
Mor Sigbrit var icke heller den, som vek tillbaka för vem
det vara månde. Hjälpte ej annat, så hade hon en ström av
grova ord och smädelser till hands. Talade hon om adeln,
som hon hatade av hjärtans grund, hade hon alltid munnen
full av tal om stegel och hjul, tjuvar och förrädare. Ja
självaste kungen var rädd för Sigbrits vassa tunga och fick finna
sig i att bli kallad både »dumbom» och annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
