Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tre Sturarne
- Sten Sture den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sten Sture den yngre.
KRISTIANS ungdomsdröm var att underlägga sig
Sverige, det rike som trotsat både hans far och farfar. Där
styrde alltsedan Svante Stures bortgång dennes son,
Sten Sture den yngre, som riksföreståndare. Det var en
ädel och ridderlig yngling, fri från faderns häftiga och
uppbrusande lynne. Allmogen hade genast givit honom sitt stöd.
Den svenske bonden blev varm om hjärtat vid tanken på de
många kära minnen, som voro förknippade med
Sturenamnet, på de frihetsstrider, vari han själv eller hans far och
farfar fäktat under Sturarnes banér. Stödd på allmogen,
tilltvang sig herr Sten även rådets hyllning som
riksföreståndare.
Men därmed hade han också fått en fiende för livet i
ärkebiskop Gustav Trolle, »en styv och ensinnad man»,
som icke kunde smälta, att hans egen mäktiga släkt fått stå
tillbaka för Stureätten vid riksföreståndarvalet. Och dock
hade Sten Sture hjälpt honom till hans rika och ansedda
ämbete och gjorde flera försök att stifta sämja. Till slut
kom herr Sten till Uppsala och hade ett samtal med
ärkebiskopen i domkyrkans sakristia, vilket slutade med att han
räckte Trolle handen till försoning. Men denne svarade
med »spotskt spefulla ord, vilket de ärlige herrar och gode
män väl hörde, som där när stodo».
Då sökte Sten Sture stöd hos en riksdag, som samlades i
Stockholm 1517, och omtalade inför ständerna ärkebiskopens
förräderi. Fyllda av harm fällde dessa den domen, att
ärkebiskopen skulle avsättas och hans fasta slott, Stäket vid
Mälaren, från vilket han trotsat riksföreståndaren, jämnas
med jorden. De närvarande ständerna förbundo sig att en
för alla och alla för en ansvara för det fattade beslutet,
varefter de satte sina sigill under dokumentet. Ingen anade
nog då, vilken ödesdiger verkan detta skulle få. Domen sattes
emellertid genast i verkställighet, och Gustav Trolle, som
förklarat, att han aldrig skulle uppgiva Stäket, &så länge
hjärtat var helt i buken på honom», måste trots de stora
orden till sist ge sig fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0527.html
