Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- De tre Sturarne
- Sten Sture den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som så ofta i historien visat sig bli följden av omstörtningar
i samhället. För dem var makten mera ett medel än ett mål.
Den ära, som eftervärlden ägnar dem, är icke de lysande
segrarnes, icke de särskilda bragdernas, om man undantager
slagen på Brunkeberg och vid Brännkyrka, utan framför allt
det mödosamma arbetets till Sveriges räddning och förkovran.
* * *
Nu visade det sig, vad Sten Sture varit för landet.
Almogen samlade sig i skaror och begärde att få slåss men
skingrades igen, då ingen av herrarne hade vilja eller mod
nog att föra dem an. Om Gustav Trolle och hans anhang
kunde den danske överbefälhavaren skriva till Kristian
tre veckor efter Sten Stures död: »Nu i dag var den unge
ärkebiskop hos oss och delade råd och dåd med oss; och
brukar han sig flitigt natt och dag i Eder Nådes tjänst.
Hans hals och välfärd är ospard för Eder Nåde med alla de
vänner han kan därtill draga.» — Följaktligen avföll den ene
efter den andre från den svenska saken.
Men det fanns några, som ej förlorade modet. De slöto
sig till Sten Stures unga änka, Kristina Gyllenstierna.
I sin bittra sorg, omgiven av fyra små barn, svek hon
ej den höga plikten att fortsätta sin makes värv. Hon
tog befälet på Stockholms slott, hon undertryckte sina
tårar och uppmuntrade borgerskapet till modigt försvar.
Hon lät också utgå brev till allmogen med bevekande
maningar att fördriva inkräktarne. »Kära vänner», hette det
i en skrivelse till menige allmogen i Södermanland och
Rekarne, »våren välvillige och vid god tröst, och stån fasta med
edert fädernes rike, som fäder och föräldrar före eder och I
alltid härtills gjort hava!»
Förgäves hade Kristina vänt sig till rikets främste män
och bett dem sätta sig i spetsen för allmogen. Förgäves
hade hon sänt bud på bud till den myndige herren, riksrådet
Ture Jönsson Tre rosor,[1] Västergötlands lagman, och
lovat ställa Stockholms slott samt all sin egendom till hans
[1] Se Bd II: 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0532.html
