Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre Sturarne - Sten Sture den yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med mera betydande allmogemän, och hans kända förmåga
att vinna folk, när han så ville, förnekade sig ej heller nu.
Men kanske minst lika vältalig som hans ord var hans
åtgärd att vid skilsmässan skänka dem, som han talat vid, en
kagge salt. Ty det var en nödvändighetsvara, på vilken
allmogen led brist under krigen, och som därför fick stor
betydelse såsom politiskt lockbete. Salt eller löfte om salt
hade på bonden samma verkan som förläning eller löfte
om län på adelsmannen. Kristian förstod detta och hade
därför försett sig med ett ansenligt förråd av detta
undergörande ämne.
Viktigast var det emellertid för konungen att få Stockholm
i sitt våld, ty annars betydde det icke mycket, om han var
herre över riket i övrigt. Han började en häftig beskjutning
med kanoner från alla sidor, men elden besvarades kraftigt
och ihärdigt från besättningen på den starkt befästa staden.
Det var Kristina Gyllenstiernas mod, som besjälade stadens
försvarare. »När nödens natt låg som svartast över Sverige,
när folket glömt löjet för gråten, glömt visan för gravsången,
stod den unga och hänförda Kristina Gyllenstierna där
på vallen utanför Stockholms slott som en morgonstjärna
för sitt lidande folk, bådande den svenske solljuse ynglingen
med segrarblicken i ögonen och riksens krona strålande över
huvudet!»
Därför förmådde Kristian ej heller denna gången med
vapenmakt taga Sveriges huvudstad. Han begynte då att
med vackra löften locka stadens försvarare att giva sig: han
lovade att förlåta allt motstånd han rönt och hålla alla
rikets inbyggare vid deras lag och rätt. Även nu skulle
Hemming Gadh gå konungens ärenden. Han kände som
ingen annan till förhållandena i staden, han var
personligen bekant med både fru Kristina och stadens främsta
män, och han visste hur man skulle taga dem var och en,
hade reda på deras svaga sidor. Därför kröntes hans
olycksbringande värv med framgång.
»Då rikets herrar ej voro män utan började köpslå med
fienden, glesnade skaran kring den unga hjältinnan, och snart
stod hon där ensam, och portarna öppnades till den stad.
där det fanns mycket stortaligt herrfolk, men blott en enda
man — och det var en kvinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
