Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut
- Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Jaktfalkens uppfostran. Ur Olavus Magnis
arbete om de nordiska folken. |
en huva, till dess
jakten började.
Det spännande
ögonblicket kom
med villebrådets
förtvivlade
ansträngningar att
undfly sin
snabbvingade förföljare. För att
följa det
hetsande skådespelet krävdes ofta
den vildaste ritt
över stock och
sten, ty det gällde att vara framme i det ögonblick, då
falken grep sitt offer. Annars var det fara värt, att
rovfågeln ej lydde det rop, som återkallade honom till
falkenären, utan gav sig av med sitt byte. Mest användes
falken för jakt på andra fåglar samt på hare. Större
villebråd kunde jaktfalken icke döda, men han hade i stället
att uppehålla rovet, till dess jägaren och hans hundar hunno
fram. För det ändamålet var han inövad till den ohyggliga
uppgiften att hugga ut ögonen på offret.
|
| »Jaktfalkens huva». |
Falkjakt omtalas myckel tidigt i Sveriges historia. Bland
annat berättas om Olof Skötkonung, att han var en
passionerad falkjägare. Dock torde i vårt land höken ha
använts väl så mycket, dels emedan den var vanligare,
dels därför att den hade lättare att bland träd och buskar
fånga sitt rov.
Det vanligaste
jaktvapnet var
pilbågen. Mot
större djur
användes spjut och
klubba. Man
sökte dock även
fånga eller döda
villebrådet med
list. Man byggde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0570.html
