Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Det dagliga arbetet på åker och äng, i skog och mark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville fiska, skulle erlägga skatt. Varje välfrejdad man var
välkommen att taga del i fisket. Men, heter det, »ej
skola några drevekarlar[1], löpare eller någon som i
uppenbart rykte kommen är, fredlösa eller någon som uppenbara
gärningar gjort haver lidas på skäret eller fiskeläget. Den
skall hamnfogden taga och sända till näste länsman och
väl förvaras.»
Varje fiskare var skyldig att anmäla sig hos kronans
hamnfogde och rätta sig efter dennes ordningsföreskrifter. Han
fick sig tilldelad en hamnplats för sin båt, en plats, å vilken
han fick uppsätta en fiskbod, ett bredslerum, å vilket fisken
utbreddes eller hängdes till torkning, samt ett ställe, å vilket
han kunde uppsätta sina stänger för torkning av näten.
Man erlade skattfisk till kronan för vart garn. Friborna
frälsemän och präster fingo dock fiska utan erläggande av
skatt, men de fingo ej driva handel med vad de erhållit.
Här fiskades strömming och torsk under tvenne
terminer, från pingst till Olofsmässan[2] och från denna till
Mikaelsmässan.[3] Man arbetade med not och nät och skotar
förutom andra fiskredskap, som kunde användas i havet.
Var morgon gav hamnfogden genom att ringa i en klocka,
blåsa i ett horn eller slå på en tunna till känna, att tiden för
arbetet var inne. Dessförinnan hade ingen rätt att giva sig
ut på sjön, för att genom överarbete skaffa sig större fördelar
än kamraterna.
Under arbetet måste en viss ordning iakttagas. På en
bestämd morgon samlades hela fiskelaget på ett grund, där man
hade hopp om riklig torskfångst, och man satte sina nät
på grundet. Först lade hamnfogden ut var det honom lyste
och sedan de övriga. På det noggrannaste måste man
härvid respektera andras rätt. Den som satte sitt nät så, att
han skadade sin grannes fiske, måste taga bort det och
erlägga böter. Man var mån om att bevara fisket, och det var
därför strängeligen förbjudet att rensa fisk ute på sjön eller
på fiskgrundet så, att avskrädet kom i vattnet. I hamnen
fick man däremot kasta ut det.
I land hade man sysselsättning med att torka och laga
näten, torka fisk på bredslet eller salta den, göra tunnor o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
