Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I höga Norden - I »skridfinnarnes» land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns i myckenhet överallt. En kvinna får ej gå ut ur tältet
genom samma dörr, genom vilken mannen den dagen gått
på jakt, ej heller får hon med handen vidröra jaktbytet, utan
mannen räcker henne på ett spett hennes andel av köttet.
Åkerbruk idka de icke. Ormar finnas icke i deras land,
däremot stora och stickande myggor. Fisk fångas i stor ymnighet.
De hava båtar, som äro hopfogade icke med spikar utan med
senor och vidjor. På dessa färdas de utför de strida älvarna
i Lapplands bergstrakter, om sommaren nakna, för att i
händelse av fara kunna rädda sig och sina varor genom simning.
Under resor gå de aldrig in i ett härbärge eller under tak
utan tillbringa nätterna i det fria. Hästar hava de icke, men
i stället tämja de ett vilddjur, som de kalla ren, stort som
en mulåsna, med en hårbeklädnad, som liknar åsnans, två
klövar och horn, greniga som hjortens men längre och med
färre grenar. Renen bär icke en ryttare på ryggen, men
spännes för ett åkdon och kan på 24 timmar tillryggalägga en
väglängd av 150,000 steg. Detta kallas på deras språk att tre
gånger skifta horisont, d. v. s. tre gånger nå det mål, som de
på långt håll sett stå ytterst, vilket är ett säkert vittnesbörd
såväl om stor snabbhet som om styrkan hos djuret.
Lappen är genom arv från förfäderna avgudadyrkare.
Stenstoder, uppresta på bergen, hava de ock till gudar. Vid
ingåendet av äktenskap söka de järtecken med eld och flinta.
De äro mycket verksamma besvärjare. De knyta på en rem
tre knutar; när de lösa en, framkalla de dräglig vind, lösa de
den andra, blir vinden häftigare; löses även den tredje,
framkalla de en verklig storm. Denna konst använda de efLer
behag mot sjömännen. Allteftersom de vilja gynna dem eller
icke, hejda eller uppröra de flod och hav. De göra ock av bly
fingerlånga trollskott, vilka de avskjuta på huru långt håll
som helst mot dem, på vilka de vilja hämnas. Den träffade
får en svår bulnad på benet eller armen och dör inom tre
dagar av häftig värk.
Nästan tre vintermånader igenom råder i deras trakter
en oavbruten natt, under vilken de icke hava något annat
ljus än skymning, som väl är klar, ungefär som månsken,
men varar blott helt få timmar. Den dag, då solen återvänder
på himlen, fira de en stor glädjefest.»
Med de på bergen uppresta stenstoderna, som Ziegler talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
