Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I höga Norden - I »skridfinnarnes» land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om, menas tydligen de s. k. seltar eller storjunkare, som
ända in i senaste tid varit föremål för vidskeplig dyrkan. De
utgöras av egendomligt formade trästycken eller stenar, vilka
enligt somliga sägner en gång skulle ha varit levande varelser.
Enligt en uppgift av en lapplandspräst från 1600-talet skulle
namnet storjunkare vara av norskt ursprung och ha
uppkommit därav att norrmännen kallade sina landshövdingar
junkare (junker). »Alltså», skriver vår sagesman, »kalla
lapparne sina avgudar storjunkare, efter de hålla dem som Guds
junkare eller ståthållare.»
Lapparne visade stor vördnad för seltarna, togo av sig
mössan för dem, bugade sig och nalkades dem krypande på
händer och fötter. De offrade renar åt dem och smorde dem
alltemellanåt med blod eller fett, allt för »att renboskapen
måtte väl trivas, fiskeri och fågelfångst väl lyckas» —
enligt vad en gammal lapp på 1600-talet upplyste sin
själasörjare om. Ännu på 1870-talet smordes enligt trovärdiga
personers uppgift stenseitar i Arjeploug av lappar efter
rikligt fiskafänge, och vid samma tid fanns i Gellivare
socken en lapp, som när fiskelyckan varit god, brukade avtacka
sin storjunkare med att sticka en tobaksbuss i munnen på
honom.
 |
| Lapsk seite. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
