Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I höga Norden
- I »skridfinnarnes» land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avkomman av vild rentjur och tam renko blev »de ypperste
korrenar som i Lappland finnas», men bångstyriga och hårda
att tas med voro de. Förr eller senare kom alltid det
ögonblick, då en sådan dragoxe i ilskan över att ej få springa så
vilt eller så långsamt han ville framför ackjan »kastade om
och med klövarna klappade den åkande all omkring». Denne
hade då ingen annan råd än att fortast möjligt stjälpa omkull
ackjan, kasta sig under den och låta det uppretade djuret
trumma med klövarna på åkdonets botten. Men i denna
situation passade lappen på, så ofta han kom åt, att slå renen,
tills blodet stod ur munnen på det envisa djuret. Då först
blev renen spak och erkände människans överlägsenhet.
* * *
Enligt en uppgift från 1600-talet av Gustav Adolfs lärare,
riksantikvarien Bureus, skall det ha varit Magnus Ladulås,
som utsträckt det svenska väldet över höga Norden genom
att lägga Lappland under sin spira. Han skulle nämligen ha
utlovat, att de som kunde bringa lapparne under Sveriges
krona skulle »få dem till egendom». Detta skulle ha lyckats
för de s. k. lappefararne eller birkarlarne, storbönder
från Norrbotten, vilka av ålder drivit handel med lapparne.
Deras namn har antagligen uppkommit av Birkö-karlar,
d. v. s. män som plägade köpslå i Birkö, nuvarande Torneå
gamla hamn och handelsplats, vilken låg på Björkön i Torne
älv och alltså fått namn efter samma grunder som den
urgamla handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren.[1]
Emellertid var det naturligtvis svårt att från det svenska
rikets huvudbygder övervaka de kringströvande nomaderna
där långt uppe i Norden. Därför hittade regeringen på att
lägga den skatt, som skulle utgå från Lappmarken, icke på
lapparne själva direkt utan på birkarlarne, samtidigt som
den begränsade rätten att driva handel med lapparne till
ett visst mindre antal sådana »kristna karla lappafara».
Skatten utgick i en viss mängd »gråverk» eller, som det också
kallades, »klockverk», d. v. s. ekorrskinn, samt mårdskinn,
[1] Se sid. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0629.html
