Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - De första människorna i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hur långt tillbaka vi än kunna följa människan i
hennes tillvaro, visar hon alltid på ett avgörande sätt sin
överlägsenhet över djuren: hon har förstått att skaffa sig
vapen och redskap. Med en påk eller klubba kunde hon slå
ihjäl ett djur eller en fiende, mot vilken knytnäven var
maktlös. Med hjälp av redskap kunde hon skaffa sig kläder, som
gjorde det möjligt för henne att uthärda vinterns köld.
Andra redskap satte henne i stånd att bygga sig hyddor
och urholka trädstammar till båtar, så att hon ej behövde
hindras av vattendragen. En sorts bostäder bygga ju även
åtskilliga djur, men fågelbona såväl som bäverns bo äro
precis likadana i dag som för många tusen år sedan; och binas
samhällen med sina underbart arbetade honungskakor känna
lika litet som myrsamhällena till någon förändring, någon
utveckling. Människan är däremot av naturen
uppfinningsrik. I kraft därav har hon under årtusendenas
lopp kunnat undan för undan förbättra sina levnadsvillkor,
kunnat skapa kultur. Tidigt har människan, i motsats
till andra naturvarelser, trätt ut ur naturtillståndet.
Kulturens begynnelse är arbetet på att
utforska naturkrafterna och tämja dem. Vår
historia är liksom världshistorien till väsentlig del en
berättelse om teknikens växande herravälde över naturens makter.
I kulturarbetet har elden från första stund varit
människan till en hjälp, vars ofantliga värde vi knappast kunna
fullt fatta. Medan hon ännu stod på vildens stadium, värmde
hon sig vid elden mot vinterns isande stormar; vid elden
tillredde hon sin föda, med den skrämde hon bort de nattliga
rovdjuren. Med eldens hjälp urholkade hon trädstammar till
farkoster, och tack vare den välsignelsebringande elden kom
hon med tiden därhän, att hon kunde utnyttja metallerna i
bergens innandömen.
Ensam bland vår jords varelser har människan förmått
finna ett medel att framkalla och bevara den värmande och
ljusbringande naturkraften. När människan en gång i tidens
gryning lärde sig framlocka elden, då var den betydelsefullaste
av alla upptäckter och uppfinningar gjord.[1]
Ursprungligen har detta troligtvis skett genom att gnida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
