- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
9

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - De första människorna i vårt land

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

två torra trästycken mot varandra. I avsides belägna svenska
skogstrakter förekommer ännu, att man ute i skog och mark,
i saknad av andra elddon, framkallar gnideld t. ex. genom
att hastigt föra en riktigt torr björkpinne fram och
tillbaka utefter en likaledes torr kullfallen trädstam av lösare
trä, helst gran. Man sätter sig då på trädstammen och
för med bägge händerna pinnen vinkelrätt mot denna. Så
gnider man den fram och tillbaka, tills det börjar ryka
i trädstammen och det slutligen uppstår en gnista, som
uppfångas med fnöske. Liknande eldgöringsmetoder
förekomma även annorstädes, särskilt bland indianer och andra
vilda folk.

Genom sågning av trä mot trä kan även eld framkallas,
t. ex. medels en stång, som föres i sin längdriktning fram och
tillbaka över en torr stubbe, vars förmultnade, mjöliga innehåll
då tjänstgör som fnöske. I Mörsils socken i Jämtland fanns
ännu i början av 1800-talet en högeligen vidskeplig
tjärbrännare, vilken alltid skulle tända sina milor med eld, som
han framkallat genom att hastigt draga en käpp fram och
tillbaka genom grenvinkeln på ett torrt träd. Är trävirket
riktigt torrt och solvarmt, går det lättare, än man skulle
tro, att få eld ur det. Då behövs ganska liten friktion, för
att det skall börja ryka.[1] Av trovärdiga personer från olika
håll berättas t. o. m., att eld kunnat uppstå genom att två
torra trädstammar av stormen gnidits mot varandra.

Ett annat sätt att framkalla eld, vilket då och då
användes i nödfall även i vår tid, är att taga en vidja, slänga
den kring en torr trädstam och draga omväxlande i vardera
ändan, tills stocken börjar ryka och en eldgnista uppstår.

En urgammal metod är också att drilla en pinne runt mot
ett torrt trästycke. Indianerna och en del andra folk äro
riktiga överdängare i denna konst, och rekordet innehas


[1] Intendenten Keyland på Skansen, som utbildat sig till vår
förnämste kännare av primitiva eldgörningsmetoder, var en överdängare
även i den praktiska tillämpningen av sitt vetande. »Den som sett
honom göra eld med en gärdsgårdsstör mot en murken ladvägg,
tvivlar knappt på berättelsen om hur Moses fick vatten ur klippan med
sin stav», säger ett åsyna vittne. Det blev snart rök, och om lyckan
var riktigt god, blev det pulver, som stören nötte ur stocken, efter en
halv à en minuts arbete glödande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free