Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I / 44 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Hällristningarnas gåta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De stora bergtavlor, som tyckas återge hela kultceremonier,
kunna ha inristats till åminnelse av solfester och andra
religiösa högtidligheter, som traktens befolkning på
bestämda tider firat vid en och samma klipphäll. Syftet med att
inrista bilderna därav på hällarna kan ha varit att befästa
och förlänga ceremoniernas verkningar, att sålunda på
platsen frammana och kvarhålla solens och andra naturmakters
livgivande kraft. Osannolikt är ej, att dessa stora bergtavlor
tillkommit småningom, figur efter figur, under många släktled.

Gudinna sittande under ett heligt vinträd i en båt. Bild på en signetring av guld från ön Mochlos invid Kreta. Det heliga livsträdet spelade en stor roll i den kretiska och äldre grekiska fruktbarhetskulten (jfr Grimberg, Världshistoria bd 2:52 och 59 ff.).

Troligtvis äro hällristningarna alltså minnesmärken över
religiösa fester, avsedda att påverka årsväxtens makter.
Helt nyligen har ett ytterligare sannolikhetsbevis därför
framlagts av den svenske arkeologen Axel W. Persson, känd
från sina framgångsrika utgrävningar i Grekland. Det
bevismaterial, han pekar på, utgöres av de många människofigurer
på stentavlorna — exempelvis hällristningarna sid.
35, 40 och 43 — som äro försedda med vad man uttolkat
som ett svärd. Nästan genomgående ha dessa figurer också
manlig fruktsamhetssymbol.

Persson har kommit till den bestämda uppfattningen, att
»svärden» i själva verket äro svansar, tillhörande
boskapshudar, som de i kulthandlingen agerande personerna varit
iförda. Att så varit förhållandet bestyrkes i en del fall genom
återgivande även av djurens horn (bilden sid. 43). Att
deltagarne i offer- eller andra kulthandlingar iförde sig
djurhudar var en religiös plägsed, som är känd från alla
forntida länder, och som än i dag förekommer bland ociviliserade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>