Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Praktgravar från vår yngre järnålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rekonstruera vår tidigaste historia genom kombination av
fornsagornas och fornfyndens vittnesbörd.
Utgrävningarna av dessa gravhögar ha dock ej givit den
rika skörd, man hoppats på. Där funnos endast brända
kvarlevor av de högsatta konungarne ävensom av olika
slags husdjur: hund, häst och boskap, samt bitar av
guld- och bronssmycken, glaskärl m. m., vilka söndersmälts genom
bålets hetta.
Vida rikare fynd gjordes däremot vid undersökning av
de s. k. Vendelgravarna vid Vendels kyrka, tre
mil norr om Uppsala vid en biflod till Fyrisån. Hjalmar
Stolpe, som ledde de första utgrävningarna här, berättar
i sin redogörelse med vemod om hur en del ovärderliga
fornminnen dessförinnan hunnit förstöras. Det skedde vid själva
upptäckten av forngravarna. Några arbetare voro på hösten
1881 sysselsatta med grävning i och för anläggandet av en
ny kyrkogårdsmur, då de stötte på tvenne väl bibehållna
svärd med delvis förgyllda bronsfästen, en hjälm av järn
med bronsbeläggning, en sköldbuckla, en mängd fragment
av förgyllda bronsbelag samt av en ringbrynja, bitar av glas
m. m. »Man trodde sig hava funnit en guldskatt; järnspett
och hackor kommo genast i rörelse för att så fort som möjligt
framdraga de förmodade rikedomarna i ljuset. Verkningarna
av denna framfart låta lätt tänka sig. Av hjälmen förblev
intet annat helt än bronskammen och några andra beslag.
Glasbägarna, som sedermera visade sig hava varit minst
tre, möjligen fyra eller fem, krossades i små bitar och —
föraktades. Den ännu hela bottnen till ett glaskärl med
ovanligt vid, platt botten slängdes undan i ett närbeläget stenröse
och framletades först efteråt. Underbart nog lära såväl
sköldbucklan som båda svärden ha kommit upp fullkomligt
hela. Men sköldbucklan var av järn och kastades därför
såsom värdelös upp bland stenarna och krossades i fallet. En
tillstädeskommen smed säges ha lagt sitt yrkeslärda
förstånd i dagen genom att hugga med svärdet i sten, ’för att
prova, om det var gott stål’; den genomrostade klingan brast
därvid naturligtvis i bitar.»
Följande vår kunde de vetenskapliga undersökningarna på
platsen börja. Resultaten överträffade Stolpes djärvaste
förhoppningar. Ej mindre än fjorton järnåldersgravar från slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
