- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
88

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Praktgravar från vår yngre järnålder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av 600-talet till inpå 900-talet påträffades. Och trots att
de alla så när som på en eller högst två redan under
medeltiden blivit utsatta för gravplundring, gömde de dock de ur
arkeologisk synpunkt ojämförligen rikaste skatter, som några
svenska forntidsgravar uppenbarat för eftervärlden. Men
en obotlig skada var det ändå, att just den äldsta och rikaste
gravens dyrbarheter till stor del förstörts, innan vetenskapen
tog hand om den.

Vendelgravarna ge oss en föreställning om hur män av
en svensk hövdingaätt jordades under århundradena
närmast efter folkvandringstiden. De döda ha här gravsatts
obrända, envar liggande i en båt och iförd sin praktfulla
hjälm och sitt pansar. På bröstet låg den rikt sirade
skölden, vid den högra sidan hade den döde sitt spjut och vid
den vänstra sitt svärd. I vänster hand höll en av de jordade
tygeln till sin ridhäst, som praktfullt betslad låg vid ryttarens
sida. Två trogna hundar hade också fått följa sin herre i
döden. Båtarnas trävirke hade visserligen förtärts av tidens
tand, men i de delar av gravarna, som undgått plundring,
lågo klinknaglarna i så regelbundna rader, att man kunde
bilda sig ett klart omdöme om farkosternas form och storlek.
Deras längd har varit omkring 9 meter. I fören på en båt
stod riklig vägkost: en skinka, en oxstek och ett fårhuvud.
Graven innehöll även en kittel av järn att koka maten i. Att
den döde fått med sig ej blott mat utan även dryck på den
sista färden framgår därav, att ett par gravar innehöllo
bägare av glas [bild bd I: 46 (44)].

Samtliga båtgravar innehöllo ben efter hudsjur av olika
slag. I en av de äldsta gravarna lågo ej mindre än tre hästar,[1]
två mycket stora och två småväxta hundar, en tjur, två får,
en gält, en gås och en anka. Där funnos också ben av berguv
och jaktfalk, vilka troligen varit dresserade för jakt, och
av trana, en fågel som för sin vaksamhets skull torde ha
använts som vaktfågel.

Bilderna på Vendelhjälmarna ha stort intresse, därför
att de visa oss den dåtida klädedräkten. Därjämte tror


[1] Varken i de äldre eller yngre gravarna voro hästarna skodda —
de hade endast en brodd i varje hov av samma form som de ännu
brukliga oxbroddarna. Hästskor ha icke varit i bruk i vårt land under
hednatiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free