Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I / 113 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Upptäckterna av Grönland och Vinland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gård. En dag föll han framstupa, död, och där blev han
liggande obegravd i två århundraden, medan de tomma husen
på hans gård föllo i mull runt omkring honom.» Men
järnkniven, »symbolen för européns kulturella överlägsenhet»,
säger den danske arkeologen Poul Nörlund, »höll han i handen,
slipad och åter slipad till möjligheternas yttersta gräns. Då
dessa möjligheter voro slut, har europén dukat under, och
eskimåerna, det lilla härdade, efter förhållandena anpassade
polarfolket, ha med den starkares rätt tagit landet i besittning.»

Hätta med »svans» från 1300-talet, funnen på Grönland.

Bland fornfynden på Grönland förekomma flere gravstenar samt
en mängd små träkors, somliga med runinskrifter, vilka de
efterlevande nedlagt på de dödas bröst. Men det kulturhistoriskt
värdefullaste är hela medeltidsdräkter av ylle med hosor —
en kombination av byxor och strumpor — samt hättor med den
karakteristiska nacksvansen, sådan man känner igen den från medeltida
målningar. I Grönlands frusna jord har tyget kunnat stå emot
förgängelsen. Värdet av dessa fynd är så mycket större,
som man förut visserligen hade praktdräkter kvar från
medeltiden men endast genom avbildningar kände till
vardagsdräkterna. När man i Nationalmuseet i Köpenhamn
stannar inför dessa grönländska dräkter, som för sex sekler
sedan buros av en dödsdömd stam, är det, som om den
grova väven med sin dystert bruna färg vore en sinnebild
av det karga liv, av det mörka öde, som till sist blev
de grönländska nordmännens lott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>