Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I / 114 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Upptäckterna av Grönland och Vinland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen kom fram till Grönland, fick han naturligtvis många
uppmärksamma lyssnare till berättelsen om sin färd. Det
fanns alltså ett nytt land att stifta närmare bekantskap
med långt borta i väster! Den som först beslöt göra det,
var den unge Leif Eriksson. Han hade äventyrsblod
i ådrorna, ty han var son till ingen mindre än Erik Röde,
Grönlands upptäckare.

Grönländsk kvinnodräkt från 1300-talet.

Vid tiden omkring år 1000 gav sig Leif av på upptäcktsfärd med
35 utvalda män ombord. Antagligen hade åtminstone någon
av dem varit med på Labradorfärden. Till Labradors kust
kommo även Leif Eriksson och hans följeslagare. Men dessa
ogästvänliga nejder tilltalade icke våra upptäckare. De fortsatte
söderut och kommo slutligen till ett land, som hade stora
skogar, måhända det nuvarande Massachusetts. Efter ytterligare
två dygns seglats mot söder landade de på en kust, där
vindruvor och säd växte vilt. Därför kallade nordmännen det
nyupptäckta landet för Vinland. Det var sannolikt
Maryland eller Virginia, där vildvin fanns vid de
europeiska nybyggarnes ankomst dit på 1600-talet och växer
än i dag. Den säd, som nordmännen funno där, var
troligen vilt ris, vilket förekommer litet varstädes vid
vattendragen i denna del av Nordamerika.

Senare gjordes försök från Grönland att kolonisera
»Vinland det goda», men de måste uppges efter strider med
»skrälingarne», såsom nordborna kallade infödingarne här
liksom på Grönland. Det är ännu en outredd fråga, om detta
folk varit indianer eller eskimåer. En av sagorna om
grönländarnes Vinlandsfärd berättar, att skrälingarne voro »små
men av ondskefullt utseende och hade styggt hår på huvudet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>