Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Sägnen om Torgny lagman på tinget och diskussionen om dess historiska värde - Gutalagens stadgande om mandråp och vårt äldsta kända rättsdokument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppger. Nu vet man genom Adam av Bremen, att Olof
Skötkonung var en ivrig kristen, som av religiöst nit ville
förstöra avgudatemplet i Uppsala, och att till följd därav
slitningar uppkommo mellan honom och Upplands hedniskt
sinnade bönder. Sannolikt var det denna religiösa motsats,
som framkallade händelserna på Uppsalatinget.
Beträffande allt vad Snorre berättar om svenska
förhållanden får man emellertid — som Curt Weibull framhållit
— komma ihåg, att hans skildringar äro i första hand gjorda
»för att läsas icke i Sverige utan på Island». Snorre var
politiker i varje tum. Han kämpade för den isländska fristatens
oberoende av Norges konung och ville skapa sig själv en
ställning såsom isländsk folkhövding — just en sådan som Torgnys.
I likhet med Upplands myndige lagman ville han ha »frihet
att tala, som man vill, även i konungens närvaro». Lagman
Torgny bär helt enkelt många av Snorre Sturlassons drag
— i den idealiserade gestalt, vari den ärelystne bygdepolitikern
ville framstå för Islands folk. Och gamle lagman Torgnys
ohöljda förakt för dem »som fikade efter jarlanamn», är ett
uttryck för Snorre Sturlassons känslor gent emot de
islänningar, som fikade efter att stå väl med Norges konung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
