Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Kristendomen tränger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristendomen tränger in.
Sid. 227—228, 230.
MÄSTER ADAMS skildringar av offerfesterna i Uppsala
visa oss hedendomen såsom ännu fullt livskraftig, ja
rentav bullersamt livskraftig i Svealand vid
1000-talets slut. Efter Ansgars död fortsattes hans verk av
Rimbert, men när även han gått bort, dröjde det länge,
innan denna landsända besöktes av kristna lärare. Karl
den stores en gång så väldiga rike var i upplösningstillstånd.[1]
De med varandra kämpande furstarne förmådde ej ge den
nordiska missionen något stöd. Birka låg så långt borta, och
vikingarne gjorde alla färder dit livsfarliga. När en av
Ansgars efterträdare på Hamburg-Bremens ärkebiskopsstol ett
århundrade efter hans död besökte Birka, fanns där varken
kyrka eller präst, och den kristna församlingen var så gott
som utdöd. Ej långt därefter utplånades den stora
handelsstaden från jordens yta.
Ansgars mission blev aldrig mer än en episod i vår historia.
Först halvtannat århundrade därefter fick kristendomen
verkligt rotfäste här, och då kom den från de brittiska
öarna. Fråga är dock i alla fall, om den engelska missionen så
hastigt, som den gjorde, skulle ha slagit rötter i svensk mark,
därest ej Ansgars förkunnelse berett jordmånen. Detta,
att den kyrkliga organisationen sedan hans dagar
gått till spillo, behöver ej utesluta, att verkningarna av hans
och hans lärjungars arbete kunnat fortleva och gro i det tysta.
Att så skett, är så mycket sannolikare, som kristendomens
anammelse ju i vårt land från början var helt frivillig. Icke
med våld och svärd som i många andra länder hade man här
påtvingat folket en förhatlig religiös dräkt, utan på
övertygelsens väg blev vårt folk kristnat. Sveriges konung sporde
sitt fria folk till om dess mening, innan den nya läran ens
fick börja förkunnas. Det är, som om man hörde de kända
orden i § 16 av vår nu gällande regeringsform: »Konungen
bör ingens samvete tvinga eller tvinga låta.» Man kommer
[1] Grimberg, Världshistoria bd 5: 394.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0157.html
