Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Slaget vid Axtorna och Daniel Rantzaus stora härjningståg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svaret den ledande viljan och pådrivande kraften. Då
emellertid Rantzau ej kunde underhålla sina soldater i det
utsugna landet och han ingen undsättning fick från Danmark,
förmådde han ej genomföra planen att fortsätta in i
Mälarlandskapen och där bringa kriget till avslutning. I stället
måste han på nyåret 1568 besluta sig för ett skyndsamt
återtåg, såframt hans här ej skulle gå under. Nu hade
emellertid Erik tillfrisknat från sin själssjukdom och åter tagit
ledningen av kriget i sin hand; och när Rantzau kom
tillbaka till Holaveden, var återvägen stängd av väldiga bråtar,
som försvarades av tusentals hakeskyttar och bönder. Hur
han då kände sig till mods beskriver Tegel sålunda: »Han
sade med en hop skällsord och bitterligen svor, att han gav
dem alle de sjutusend djävlar, som rått honom draga hit in
i landet.»
Men danskarnes räddning blev, att sjön Sommen just i
rätta ögonblicket frös till, så att Rantzau kunde på isen
kringgå förhuggningarna och slutligen under fortsatta
plundringar och härjningar rädda sig och återstoden av sin här
in i Skåne. Den bedrift, han utfört, är en av de allra
märkligaste i Danmarks krigshistoria.
Sverige visade sig äga ypperliga försvarsmedel i sin egen
natur: i de djupa, glest bebodda skogstrakterna, där det var
mödosamt att tränga fram och nästan omöjligt att
underhålla en främmande krigshär, och där bönderna bakom sina
skickligt uppbyggda bråtar kunde vålla stor manspillan. Allt
detta motvägde till en god del vad som brast i högste
befälhavarens förmåga ävensom i fråga om samarbete mellan
armén och flottan. Ty även på den punkten begingos svåra
underlåtenhetssynder, låt vara att Eriks instruktioner till
flottan verkligen visa blick för betydelsen av samverkan
mellan de land- och sjömilitära operationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
