Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - Slaget vid Axtorna och Daniel Rantzaus stora härjningståg - Några drag av Erik XIV:s misstänksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprepade gånger hotade med myteri och vägrade att slåss,
innan de fått sold. I den svenska armén utgjorde
legotrupperna blott en mindre del, men det oaktat vållade de även
där bekymmer nog. På nyåret 1568 »bådo och tiggde»
östgötabönderna att få vara i fred för de skotska knektarne,
vilka — heter det i deras skrivelse — »borttaga ifrån oss allt
det vi skole leva vid». För några dagar sedan — fortsätter
deras klagovisa — hände sig, att skottarne »utan all blygsel
rappade och skinnade och slogo våra dörrar sönder, ändock
vi plägade dem det bästa vi kunde, med mat, öl och hästfoder
och, när de skulle ifrån sitt härbärge igen, gåvo dem så
mycken mat, att de hade väl hulpit sig därmed i lägret i
åtta dagar». Och när bönderna slutligen vågade säga nej
till deras oförskämda pretentioner, »begynte de strax skjuta
på oss med sin rör[1]». Så kunde det ej få fortsätta, »med
mindre det bleve mannamord av, antingen på vår sida eller
deras. Vi velom gärna strida mot våre fiender men icke
med vårt eget folk. Gud nåde oss, fattige skattdragare,
hurudant övervåld oss nu sker!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
