Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- En uppryckningens tid
- Ur 1664 års legohjonsstadga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i regel först i de närmast följande. Det svenska stats- och
samhällslivet var, liksom det nordamerikanska i våra dagar,
nog livskraftigt att med sig assimilera olika slags främmande
folkelement, och det synes vara bestyrkt från bägge hållen, att
rasblandning under vissa förutsättningar förbättrar släktet.
Ur 1664 års legohjonsstadga.
Sid. 54 (44) före sista meningen.
Det sparades inte på förordningar i syfte att »göra folk av»
sådana samhällets olycksbarn som en Göran Jute och Bengt
Smörja, en Arboga-Lisa, Barfota-Malin och Sara Aftonstjärna.
Men just de ideliga upprepningarna av de många föreskrifterna
visa, hur mycket som i verkligheten brast i efterlevnaden av
dem. Låt oss tänka oss ett besök på Barn- och tukthuset i
hörnet av nuvarande Barnhus- och Drottninggatorna i slutet
av 1600-talet!
I dessa sumptrakter vid den s. k. Rörstrandsviken av Klara
sjö äro vi redan i huvudstadens utkanter. Där nu Norra
latinläroverket och Folkets hus med omgivande boningshus resa
sig, låg på den tiden ett virrvarr av kåkar, där fattig- och
hittebarn inhystes, en arbetsinrättning för lösdrivare, bodar
och verkstäder, »källare» och små trädgårdar. Hit samlades
i enlighet med Gustav Adolfs förordning[1] en stor del av det
mänskliga avskum, gammalt och ungt, manligt och kvinnligt,
som den snabbt tillväxande huvudstaden avsatte. Den
arbetskraft, som här fanns tillgänglig, trodde sig Karl XI:s
förmyndare kunna utnyttja genom att upprätta ett helt
fabrikskomplex för tillverkning av sidentyger, kläde och lärft.
Man räknade med en god nationalekonomisk vinst av en dylik
arbetsinrättning. Råvaruimporten borde nämligen ej behöva
gå till mer än en femtedel av den halvannan million daler
silvermynt, som importen av dessa slags tyger årligen kostade
landet.
En av huvudstadens främsta leverantörer av dessa varor,
en tysk, sändes till sitt hemland för att studera
[1] Bd III: 323 (281).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0487.html
