- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
476

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Havets arbetare. De äldsta sjömärkena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kust. Den var pä sin tid en av de bästa i Europa. Men svårt
var det att få glas, som stod emot stormar och hagelbyar. År
1841 fick Karlstens fyr sin första kamrat i en modernare fyr
på Vinga, och följande år ytterligare en, på Hållö utanför
Smögens fiskeläge. År 1868 efterträddes fyren på Karlstens
fästning av Hamneskärs fyr ute på Pater Nosterskären.

De äldsta kända från början svenska fyrarna äro Sandhamns
vid östra och Landsorts vid södra inloppet till Stockholms
skärgård. Hur gamla de där befintliga fyrbåkarna av trä
med en fyrpanna på toppen voro, vet man ej, blott att de
bägge i slutet av 1660- och 1670-talen genom amiralitetets
försorg ersattes med båkar av sten. Fyrpannorna eldades på
bägge platserna med stenkol. En vanlig primitiv fyranordning
från samma tid var annars den s. k. vippfyren med
fyrgryta eller fyrpanna på en väldig balansstång, som i sin
andra ända var med tåg fastgjord i marken. Det kunde kosta
tusen lass ved eller motsvarande mängd kol om året att
hålla en dylik fyr lysande.

*



Mera systematiskt tycks Karl XI:s regering ha sörjt för
dykarnes hantverk, och möjligen var ett statsingripande
här mera oundgängligt, om något skulle uträttas. Vissa
allmänna privilegier för upptagning av sjunkna föremål från
sjöbottnen utfärdades 1663 och 1682 men fingo föga betydelse.
Men tio år därefter tillkom ett verkligt dykerikompani
under generalguvernör Rutger von Aschebergs medverkan.
Det fick monopol på att längs västkusten »genom dykande
bärga förolyckade farkoster, gods och varor emot billig och
lag likmätig bärgarlön». År 1729 privilegierades ett annat
dykerikompani för Östersjökusten. Bägge bolagen blevo
naturligtvis föremål för alla vrakplundrares hat, och deras
verksamhet har också blivit mycket olika bedömd, beroende
framför allt på att det så lätt blev tvister om bärgningslönen.
Men kompanierna ägde bestånd, fast i skiftande former,
ända till 1831, då näringen i fråga frigavs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free