Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- »För eld och brand etc.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»För eld och brand etc.»
Sid. 59—60 (48—49).
Den gammalsvenska staden med dess trånga och buktande
gränder, där husen kedjades vägg i vägg vid varandra utan
brandmurar emellan i långa rader, och där burspråken över
vandrarens huvud gemytligt närmade sig varandra — en
sådan gyttring av hus med illa murade skorstenar, med
vindar fullproppade av halm och hö under tak, täckta av
torv eller näver, var ju liksom av ödet förutbestämd att förr
eller senare bli lågornas rov. Otaliga äro också de eldsvådor,
som under seklens lopp helt eller delvis förhärjat våra städer.
Ej minst ofta har Stockholm varit hemsökt, och detta fast
boningshusen i den egentliga staden redan på Johan III:s tid
till tre fjärdedelar voro av sten. Myndigheterna utfärdade
nämligen upprepade förbud mot uppförande av trähus i
denna del av Stockholm och trängde därigenom bebyggelsen
med trähus allt längre mot stadens utkant. Men eldsvådor
blev det ändå betänkligt ofta. Då som nu hände det, att man
var vårdslös nog att »drickja tobak» på vindar och i uthus
eller bära bart brinnande ljus genom förvaringslokaler för
tjärtunnor och upplag för lin och hampa. Det kunde också
hända, att tjänare, som »gingo på gatorna med facklor», slogo
dem mot träväggar eller vedhögar, t. o. m. vid stark blåst.
I alla fall skulle eldsvådorna ej ha blivit så förfärande
många, ifall det ej inne på gårdarna, bakom stenfasaderna,
funnits en sådan mängd uthus av trä, såsom skjul och
vedbodar, brygg- och bagarstugor. Ofta voro dessa uthusbyggnader
täckta med mossbelupna trätak, och under torra somrar
blev mossan som fnöske. Ännu så sent som år 1723 måste
myndigheterna utfärda befallning till ägarne av hus med
dylika trätak att skrapa bort mossan. I dessa rucklen ha vi
att söka de flesta eldhärdarna.
Betecknande för den resignation, varmed den tidens
människor mottogo eldens hemsökelser såsom ett Guds straff
för världens synder, och på samma gång belysande för hur
vårdslöst de handskades med det farliga elementet är en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0493.html
