Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- Olof Rudbeck. Några resultat av den nutida Rudbecksforskningen
- Vår framgångsrikaste »dokumentförbättrare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bärnsten, även kallad rav. För Floræus råder intet tvivel om
att detta skett i den lund, som därav fått namnet Ravlunda.
Här kan man — menar han — med skalderna säga, att träden
gräto rav. Ja man kunde höra deras klagan, »när vädret
blåste och trän suckade och liksom sörjde, gräto och tiutade».
Vår framgångsrikaste »dokumentförbättrare».
Som sådan har Nils Rabenius rest sig ett
minnesmärke i våra hävder. Han dog år 1717 såsom kyrkoherde
i Hedemora efter att ha tjänstgjort som hovpredikant —
man skulle också kunna säga ett slags högre hovnarr — hos
Karl XI och fältpräst hos Karl XII. Karl XII hade en hel
del nöje av sin fältprästs rappa tunga och tokroliga påhitt;
men när Rabenius blev kyrkoherde i Hedemora, råkade han
i klammeri med sina församlingsbor dels genom sina
obehärskade personliga utfall från predikstolen, dels genom
manipulationer med både kyrkböckerna och församlingens
räkenskaper.
Sin första prästerliga befattning, komministraturen i
Munktorp[1] i Västmanland, hade Rabenius vid unga år förskaffat
sig genom att ställa sig in hos änkedrottning Hedvig Eleonora.
Ett rekommendationsbrev till befattningen, skrivet av
hederliga dannemän i Munktorp, befanns han emellertid ha på ett så
oförsynt sätt själv förbättrat, att han till en tid blev
suspenderad från prästämbetet. Men komministraturen fick han
i alla fall.
Sägnen om hur Rabenius från sin lantliga vrå lyckades
skaffa sig tillträde till hovsocieteten lyder sålunda. En
lördagskväll, då konung Karl XI var på väg från Kungsör
till Strömsholm och passerade Munktorps kyrka, får han syn
på en man i prästkläder, som går och plöjer med plogskaftet i
ena handen och i den andra tömmarna jämte ett predikokoncept,
varur han då och då med hög röst läser en rad.
Kungen gör halt och frågar prästen, vad detta månde betyda
[1] Mellan Köping och Strömsholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0502.html
