Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Vår framgångsrikaste »dokumentförbättrare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rabenius svarar Hans Maj:t, att han är så fattig, att han själv
måste arbeta som dräng på själva sabbatsaftonen. Kung
Karl tycker genast om den frispråkige och förslagne prästen
och befaller honom att andra söndagen därefter i Strömsholms
slottskapell upprepa den predikan, han förberett bakom plogen
på Munktorps åker. Och det gör Rabenius så bra, att när
han väl förplägad far hem igen, har han bl. a. löfte om en ny
kaftan i stället för de paltor, han har på sig.
Någon vecka därefter får Rabenius predika för konungen
på Kungsör. Han är då iförd sin nya prästrock. Men till sin
häpnad upptäcker kung Karl vid närmare besiktning, att herr
Nils uppträder med tjärade ben i stället för strumpor.
Prästen skyller på att inga strumpor medföljt den kungliga
presenten, och att han själv saknar presentabla plagg av
detta slag. »Därför», säger han, »tillgrep jag den enda utväg,
som återstod.»
Strumpbristen lär snart ha avhjälpts av Hennes Maj:t
drottningen, och vägen till en hovpredikantbefattning var banad
för Nils Rabenius.[1] År 1690, vid ett par och fyrtio års ålder,
kom han alltså till huvudstaden och blev bekant med våra
förnämsta forn- och historieforskare, bl. a. med Rudbeck och
Lundius. I riksarkivet och antikvitetskollegium blev han
snart som barn i huset, och tidigt lade han grunden till de
samlingar av historiska urkunder, som skulle göra honom till
innehavare av ett bland de rikaste privatarkiven på sin tid.
Vid hopbringandet av dessa samlingar gick han emellertid
till väga med ovanligt stor fördomsfrihet beträffande
äganderätten.
En hel del avskriftssamlingar fick Rabenius låna med sig
hem från arkiven. I dessa akter började han nu smussla in
egna fantasifoster. Så skickligt gick herr hovpredikanten
tillväga, att det behövdes halvtannat århundrade och mer
för att avslöja hans manipulationer. Den som först bevisade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
