Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band IV - 1. Sammanhängande kapitel - Förmyndarregeringens finanser och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige under de tre fredsåren 1672—74 uppbar inalles nära
1½ million riksdaler. Av räkenskaper, förvarade i Krigsarkivet,
framgår otvetydigt, att svenska regeringen använde
dessa pengar — och mer till — för krigsförberedelser.
Riksförmyndarne ha icke använt subsidierna till täckning av brister
i riksstaten, något som man allmänt antog före Fahlborgs
grundliga och av förutfattade meningar oförvillade
undersökningar angående 1672 års svensk-franska traktat.
Att villkoren för alliansen kunde bli så fördelaktiga för
vårt land berodde — trots Sveriges för all världen uppenbara
finansiella svaghet och avsaknad av verklig statsmakt —
på det stora anseende, som dess krigsmakt åtnjöt alltsedan
Gustav Adolfs och Karl Gustavs dagar och den politiska
auktoritet i Tyska riket, som det också ärvt från den tiden.
Frankrike ansåg verkligen, att vårt lands prestige var
tillräckligt stark för att avhålla tyska furstar från att ingripa
på den mot Sverige fientliga sidan. Även här hemma hyste
man liknande förhoppningar.
När så kriget bröt ut[1] och det i själva verket artade sig
till ett franskt förintelsekrig mot Holland, betonade svenska
regeringen inför den franska, att förutsättningen för alliansen
var den, att Frankrike icke skulle åsyfta Hollands krossande
utan föra »ett rättvist krig», som det hette. Sverige såg därför
sin uppgift icke i ett väpnat ingripande utan i fredsmedling.
Vid så gott som alla europeiska hov arbetade den svenska
diplomatin energiskt på att förhindra krigslågans utbredning.
Men när läget omkastades genom den stora koalitionen mot
Ludvig XIV, blev man i Sverige orolig för tyske kejsarens
hotelser att »ruinera» Frankrike och att kasta ut svenskarne
ur deras tyska besittningar. Allt starkare kände man inom
svenska regeringen, att Frankrikes öde var Sveriges, och att
om Frankrike dukade under, hade vi att vänta »Polyfemos’
lön». Och Polyfemos, det skulle då bli den habsburgska
maktgruppen, utökad med Brandenburg och Danmark. För sitt
stormaktsväldes skull och för den europeiska jämviktens skull
gick Sverige in i kriget. Så sammanfattar Fahlborg resultatet
av sina undersökningar angående 1672 års fransk-svenska
traktat och dess genomförande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
