Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band IV
- 1. Sammanhängande kapitel
- Förmyndarregeringens finanser och politik
- Magnus Gabriel De la Gardie som kulturfrämjare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sid. 150 (136) bör st. 3 utgå. Griffenfeld var nämligen
icke den vidsynte, från nationalhatets fördomar frigjorde
statsman, som där säges, och De la Gardie ej heller så
avvisande, som han där framställts. Griffenfeld ville i själva
verket hålla Sverige nere så mycket, som var möjligt med
fredliga medel, och begagna det som schackpjäs i sitt
diplomatiska spel för att framtvinga fördelaktigare alliansvillkor
för Danmark inom det franska lägret.
Magnus Gabriel De la Gardie som kulturfrämjare.
Sid. 122 (109) efter st. 3.
När man talar om De la Gardies slösaktighet med sina
personliga tillgångar, får det aldrig glömmas, att de pengar, han
gjorde slut på, till allra största delen användes för att tjäna
hans varma intresse för konst och vetenskap. Sedan Johan
III:s dagar hade vårt karga land ej haft någon så storartad
konstfrämjare och byggherre som Magnus Gabriel De la Gardie.
Därom vittna en mängd monumentala byggnader, vid vars
uppförande och konstnärliga inredning han själv lade handen
in i de minsta detaljer. Flere av hans stolta slott ha under
tidernas lopp ödelagts av eld och brand, men kvar stå än i
dag Läckö och Mariedal i Västergötland, Karlberg och Vänngarn
i Uppland.
För Magnus Gabriel De la Gardie gällde det att visa världen,
att hans eget fädernesland kunde åstadkomma något på andra
fält än de krigiska bragdernas. Och i fråga om både arkitektur
och skulptur var det den franska smaken, som i honom hade
en entusiastisk målsman. Hans mest anlitade arkitekt, De la
Vallée, Riddarhusets fullbordare, var fransman, och flere
franska bildhuggare och målare voro anställda i rikskanslerns
tjänst. Men även tyskar, exempelvis Ehrenstrahl, samt
holländare och italienare anlitade han, och om svenska
konstnärers utbildning vinnlade han sig mycket. Till slottsbygget
på Läckö kallade han så många svenska konstutövare, att
man rent av kan tala om en De la Gardiesk målar- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0514.html
