Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band V - 1. Sammanhängande kapitel - Krigets ekonomiska och moraliska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGETS EKONOMISKA OCH MORALISKA VERKNINGAR. 577
särskilt stark påfrestning för befolkningen i de landskap,
som bilda det nuvarande Sverige. Men vid den tiden kom
ett svårt bakslag genom missväxt, nyuppsättning av
regementen och pest. Dessa faktorer medförde ett tillstånd, som
fullt ut kunde mäta sig med 1690-talets svåra lidanden. Tack
vare att det svenska riket väster om Östersjön i stort sett
förskonades från fiendehärar, repade sig folket märkvärdigt
bra igen under åren 1715—16. Sedan kom den Görtzska
perioden —• d. v. s. Karl XII:s två sista år — och den samt
tiden närmast därefter höra utan tvivel till det värsta, som
vårt folk någonsin genomlidit.
Till belysande av frågan om folkbristen under stora
ofredens senare år må ytterligare anföras följande fakta. Då
vederbörande landshövding år 1712 sammankallade allmogen
i Uppland och sökte förmå den till att i förening med
västmanlänningar och dalkarlar uppsätta ett nytt regemente,
förklarade den sig obenägen därtill, emedan det förutom
bönderna själva inte fanns annat manskap kvar än gubbar
och pojkar. I stället tillrådde upplänningarne värvningar
och lovade lämna ett visst belopp i värvningspengar för
varje karl.
I Södermanland blevo år 1717 av 1,934 nyroterade blott
315 förklarade vara »duktige karlar». Knektutskrivningen
drevs slutligen så långt, att borgarne själva måste bli
båtsmän eller knektar. I Eskilstuna blevo sålunda ett år 13
borgare uttagna till gardisten
Yid årsskiftet 1718—19 meddelades från Vadstena, att
stadens borgare numera voro »ringa till antalet samt
mestadels gamla och sjukliga män».
Året efter van Effens resa1 färdades den danske generalen
Lövenörn på beskickning genom vårt land. Hans sekreterare
Bircherod konstaterar i brev hem, att »landet är folktomt»
utom på landsvägarna, där krigsinvalider i trasor bettla
sig fram. Svårt är det att skaffa både hästar och körsvenner.
Under en dagsresa i Småland kör en gammal bondkvinna
generalens sexspann. Och ju närmare man kommer
Stockholm, desto svårare blir det att få skjuts. Den svenske
1 Bd V: 222.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
